Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krig kunna undgås. Hänvisande på omfånget af Österrikes
rustningar och på dess underhandlingar i Faris, föreställde
Fredrik, att om Österrike gick till Turkiets hjelp, skulle han
hafva svårt att på en gång sköta pohlackarne och en fransk
hjelpcorps, heldst hans land haft tvenne års missväxt. Di
slutligen Österrike afsagt sig all befattning med de
fredsvil-kor, Catharina föreslagit, besvor Fredrik kejsarinnan att
genom Donaufurstendömenas återgifvande till Porten söka lugna
Österrike. Han lät förstå, huru ogerna han ville deltaga i
ett krig för Moldaus och Wallachiets skull. Om dessa
provinsers återgifvande ej tillfredsställde hofvet i Wien, finge
man på våren börja ett krig med fördubblade ansträngningar.
Fredrik låtsade sig vara beredd att i olyckligaste fall
deltaga i ett krig mot Österrike genom en diversion i Mähren.
Han uppmanade Ryssland att öka sina trupper, framförallt i
Pohlen. Härigenom skulle man sättas i stånd att, om
Österrike gåfve med sig, i hast göra slut på allt motstånd af
republiken ö).
Åndtligen i November 1771 då attentatet mot Stanislaus
Augusts person visat Ryssland, huru svårt det hade att på
egen hand genomföra pacificationen gaf kejsarinnan vika för
Fredriks föreställningar. Hon förklarade sig benägen att
återlemna Moldan och Wallachiet till Porten, blott konung
Fredrik kunde leda underhandlingarne så att denna
eftergift ej syntes henne af Österrike aftvungen. Efter denna
förklaring var konung Fredrik ej njugg på löften att
lemna all slags hjelp mot Österrike. Så snart kejsarinnan
Catharinas beslut blifvit hofvet i Wien meddeladt, inträffade
hvad Fredrik utan tvifvel kunnat förutsäga; ty huru mycket
han än yrkade i Petersburg, att man genast borde sätta sig
i besittning af sin del och först derefter meddela sig med
det högmodiga österrikiska hofvet, så hade han redan länge
om Pohlen haft directa underhandlingar med Kaunitz.
Österrikes min klarnade. Kejsarinnan-drottningen skyndade sjelf
att fordra sin del, ifall det vore fråga om Pohlens stycknipg 7).
Då Ryssland omedelbart derefter äfven i detta afseende med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
