Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjeltemod — eller jemnförligt med Carl XII:s allena — och med
alldeles exempellös framgång uppehöll Fredrik länge den
ojemna striden, men lika utmattad af segrar som af
nederlag stod han slutligen nära förtviflan om all räddning. Han
kunde slutligen efter William Pitts utträdande ur Englands
styrelse (Oct. 1761) med säkerhet förutse förlusten af den
enda bundsförvandt, som gifvit honom något understöd i
hans betryck.
Men hvad af tillfälligheter skapats, kan ock slumpen
förstöra. Så bröts ock den onaturliga förbindelsen mot
Fredrik, då den mot honom personligen förbittrade kejsarinnan
Elizabeth d. 5 Januari 1762 aflidit. Hennes efterträdares,
Peter III:s, svärmiska beundran för Fredrik var ingen
hemlighet, aldraminst för denne sjelf. Peter hade såsom
storfurste mer än en gång gifvit honom hemliga underrättelser
om, hvad till Preussens förderf förehades. Mera än en gång
under kriget hade thronföljarens kända böjelse hämmat
kraften i Rysslands väpnade arm och förlamat dess slag.
Fredrik afvaktade derföre ej något offentligt steg till försoning
från Rysslands sida eller ens det sändebud, från den nye
kejsaren, hvilket han visste vara på väg, utan skyndade sjelf
att till Petersburg afsända en af sina adjutanter, baron Goltz[1].
Huru litet Fredrik ännu anade vidden af den nye czarens
välvilja, visar tillräckligt den instruction, han för baron Goltz
egenhändigt uppsatt. Han har för freds vinnande till och
med varit beredd att uppoffra det land, efter hvilket hans
konungakrona bar sitt namn, att nemligen låta Ost-Preussen
stanna i Rysslands ego, ifall Czaren fordrade detta och ville
tillförsäkra Preussen den ersättning, som Fredrik skulle
föreslå[2]. Härvid har sannolikt förvärfvandet af Sachsen, som
var i Fredriks händer, föresväfvat hans tankar. Huru
annorlunda, än som skett, skulle ej, ifall Ryssland velat behålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
