Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brådstörtadt skrida till fredsbrott[1]. Nya underhandlare
sammanträdde i Berlin. Preussens statskloke konung hade enligt sina
egna ord endast deraf varit nödsakad att foga sig efter
kejsar Peters önskningar i afseende på Danmark, att han i sin
dåvarande belägenhet omöjligen kunde isolera sig[2]. Ännu hade
nemligen ingen af hans öfriga fiender, med undantag af det
försvagade Sverige, visat håg att låta fiendtligheterna upphöra.
Men i ett annat afseende sammanstämde så mycket
innerligare k. Fredriks och kejsarens intressen. Då Peter,
varmast mån om sin slägts bästa, genast efter sin
thronbestigning beslutat att med det redan länge af Ryssland
beroende Kurland beläna en af sina fränder, hertig Georg af
Holstein, kunde Fredrik så mycket mindre vara obenägen
att dertill utlofva sitt biträde, som det sachsiska hofvet, en
bland de hätska fiender, med hvilka han ännu hade öppet
krig, genom förlusten af detta län blefve försvagadt. Men
skulle detta förfogande öfver ett pohlskt län för framtiden
betryggas, så vore nödvändigt att Pohlen äfven fortfarande
hölles i samma vanmagt som hittills och i samma beroende
som det, hvari det hittills stått till Ryssland. Konung
Fredrik hade redan genom instructionen för Goltz inpreglat
såsom en grundsats för hans verksamhet i Petersburg, att han
borde väcka hat mot österrikiska och sachsiska hofven. Han
hade i instructionen icke haft ett ord att säga om Pohlen; i
den ovisshet, hvari han sväfvat, huruvida Ost-Preussen skulle
honom återgifvas, hade Pohlens angelägenheter ej kunnat
synas honom så vigtiga. Sedan deremot Ost-Preussen åter
blifvit hans, kunde ingenting vara angelägnare, än att det
rike, som åtskilde hans brandenburgiska och hans preussiska
besittningar, förblef i sin gamla vanmagt och att om möjligt
ingen af hans fiender innehade dess krona. Han hade
under hela sjuåriga krigets lopp sett Pohlen trots dess föregifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
