Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nare och sitt umgänge, hade ständerna nu genom den nya
förordningen ånyo, till ökande af landets olyckor, kränkt
la-garnes anda och kronans rätt. Till slut åtnöjde sig
emellertid konungen att fordra, det denna hans varning och hans
vägran att underskrifva beslutet hlefve i protocollet
förvarade. Rådet ville besvara detta dictamen med en
föreställning om ständernas rätt att ändra grundlagarne, men,
uppmuntrad af gemål och son, vägrade konungen att afhöra
detta svar. Den vigtiga förordningen, som satte inseglet på
konungamagtens betydelselöshet, Mef d. 12 Nov. 1766 af
rådet genom den kongliga namnstämpeln bekräftad ?).
Redan före detta hade emellertid riksdagen hunnit sitt
slut. De ofrälse stånden, som vid denna riksdag ännu mer
än vid den föregående haft magten, ville väl förlänga den-* *
samma for att ännu längre underhållas med främmande
penningar. Endast genom samma medel kunde man derföre
förmå dem att åtskiljas. Det var genom en ofantlig
penning-utdelning i preste- och bondestånden, som Österman i
början af October genomdref beslutet om riksdagens
upplösning. Att denna ändtligen i medlet af månaden försiggick,
var så mycket lyckligare, som hofvet då var nära att få sin
önskan uppfylld om en våldsam strid stånden emellan.
Fi-nancefrågan blef före ständernas skilsmessa så afBlutad, att
constitutionens. vänner kunde hoppas, att höfvet ej deruti
skulle finna någon grund att yrka urtima riksdag 1).
*) Konungens dictamen finnes i Bil. D. Jfr danske leg:s- ,
secret. Johnns depeeher d. 7, 10 Oct., Schack, d. 10 Nov., 2, 12, 23,
26 Dec. 1766. Man trodde, att konungens dictamen varit ämnad t
till inledning till en abdication, men sedan fätt en annan afslutning.
Kronprinsen hade beledsagat föredraget med åtbörder, som röjde
hans eget bifall dertill. Man ville derföre, att han skulle vara när*
varande, då konungen mottoge rådets föreställning. En blifvande
konung borde nemligen i tid lära sig förstå grundlagarne. Det
var emellertid han, som jemte modren öfvertalade Adolf Fredrik att
ej afhöra föreställningen, ehuru konungen redan utsatt tid derför.
Rådet förseglade derefter konungens dictamen och sitt eget svar
att förvaras intill nästa riksdag.
*) Förbittringen mellan adeln och ofrälset var vid riksdagens
slut våldsam. Presterna hade förmått de andra ofrälse stånden att
med dem förena sig i ett beslut att icke adlig prest, ej ens biskop,
* hvara barn blilvit adlade, finge vara representant i det högvördiga
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
