Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redskap för att fâ riksdagsmannavalen i de ofrälse stånden att
utslå till det herskande partiets skada[1]. Visst är
åtminstone, att valen så utföllo. Oaktadt denna framgång hade
Osterman skäl nog till moderation. Å ena sidan voro
kejsarinnans härar sysselsatta vid Donau och Svarta hafvet,
och det turkiska kriget tog hennes penningtillgångar i
anspråk. Å den andra var Danmark upptaget af vidtgripande
inre reformer och föga hågadt att deltaga i de kostnader,
hvilka svenska riksdagar plägade medföra. Det erinrade, att
ett herskande parti aldrig ville angripa constitutionen.
Dessutom förde det ett kostsamt krig med Algier, som dermed
ville bestraffa en bundsförvandt till Ryssland, Portens
fiende. Förgäfves erinrade Ryssland, att danska hofvet just
för de svenska oroligheternas skull blifvit befriadt från
utgörande af krigssubsidierna mot Turkiet. Danmark
öfverlemnade väl till Osterman sin andel i kostnaderna för
opinionens bearbetning enligt den öfverenskomna planen för år
1770, men Ryssland och England hade icke blott betalat sina
andelar för både det förflutna och det löpande året, utan
användt betydliga summor dessutom. Då Catharina emellertid
bestämdt fordrade, att Danmark på hvad sätt det sjelft funne
lämpligast, skulle motarbeta konung Gustafs
omstörtningsplaner, beslöt det sig slutligen att utrusta fyra skepp, men
Struensee vägrade i det längsta att låta Danmarks sändebud
inblanda sig i Sveriges inre strider. Ryssland fruktade, att
royalisterna af denna Danmarks overksamhet skulle
uppmuntras. Det var derföre Osterman under sken af omsorg
för Sveriges lugn visade sig beredvillig att gå in på en
composition mellan partierna, genom hvilken dessa skulle
dela magten och de stora riksdagestriderna sålunda
upphöra[2].
Den nye konungen, som vid sin hemkomst såg
omöjligheten att genom ständernas pluralitet något vinna, uttalade
äfven partiernas composition såsom målet för sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
