- Project Runeberg -  Konung Gustaf III:s första regeringstid till och med 1772 års statshvälfning. Fragment af Gustaf III:s historia /
3

(1871) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dare kunde således ej lemna rådets och adelns önskningar
ur räkningen, men det var klart, att i samma stund, som
de ofrälse stånden satte rättmätigheten af adelns
besittningar i fråga, skulle kronans magt utvidgas.

Knappt hade riket kommit i lugn efter det stora tyska
kriget, förr än de ofrälse stånden — 1650 — begärde
kronogodsens indragning. Med bön härom togo de sin
tillflykt till thronen; adeln i sin ordning erkände sin magt
bero af regentens nåd. I samma mån, som denna fråga
trängde till sitt afgörande, löstes konungamagtens band
alltmera, ända till dess att med reduktionsbeslutet 1680
hvarje motståndskraft undanröjdes. I dessa förhållanden
allena hade den så kallade suveräniteten sin rot och
be-höfde derföre icke ens en uttrycklig lagparagraf till
bekräftelse. Den var sjelf bekräftelsen på statsrättsliga
förhållanden, hvilka i sjelfva verket länge varit till. Den
innebar ingen verklig nyhet, den erkände i lagen samma
statsrättsliga grundsatser, som dittills ansetts gällande, och
äfven i verkligheten underkastade sig Carl XI lika
mycket som konungarne före honom att höra råd och ständer.
Först Carl XII:s ändlösa krig gjorde utskrifningar och
gärder utan riksdagens hörande till ordning för dagen.
Hvad som sålunda gått förloradt 1680, var blott ett sken af
inskränkningar i konungamagten; sådana hade väl
konungarne förut stundom af klokhet underkastat sig — men
aldrig i lag erkänt.

Efter Carl XII:s fall blef Sveriges gamla statsrätt
alldeles undanträngd af en ny, enligt hvilken konungen blef
intet från att hafva varit allt. Under honom hade på en
gång den starka konungamakten fått sin strängaste
tillämpning, och de uppoffringar och faror, i hvilka stora
konungars omfattande europeiska politik inledt Sverige,
hunnit sin höjd. Med Carl XII.s lif slocknade äfven
hoppet om denna politiks framgång. Sveriges
herskareställ-ning i Norden erkändes vara förlorad, och man skyndade
att bygga dess framtid på en ny grund. Konung, råd och
ständer blefvo väl hädanefter som förut de verkande kraf-

1*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:56:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tng3/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free