Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Partianden blef rikets onda ande. Den genomträngde
i första rummet den utrikes politiken. Hattarne, som
frambesvurit krigsifvern, för att af den föras till magten,
dref-vos af densamma oemotståndligt allt närmare en
krigsförklaring, under det omständigheterna för livarje dag blefvo
mindre gynnsamma — men bevakade af motpartiet vågade
de dock ej företaga nödiga rustningar, förr än
krigsförklaringen på riksdagen blifvit genomdrifven. Så kunde
kriget, innan det börjat, anses förloradt. Krigsbefälet, som på
riddarhuset trädt under det ena eller andra partiets fana,
tänkte under Frihetstidens krig mindre på enig och tapper
strid mot fienden, än på politiska ränker. En
riksdagskallelse var nog att midt under pågående fälttåg draga
officerarne från fanorna. Generalernas företagsamhet
förlamades af fruktan for motpartiets efterräkning vid
riksdagen; disciplinen hos befälet försvann; officerare drefvo
förrädiska underhandlingar med fienden. Partiandan
inbröt störande äfven på andra områden, trängde upp på
predikstolarne, utbreddes genom universitet och skolor
och rubbade rättvisans gång. De mot tidehvarfvets slut
ständigt, återkommande vexlingarne uti den ekonomiska
förvaltningens principer förstörde äfven det förnämsta
vil-koret för all stadgad affärsverksamhet. Det offentliga
ordet bevakades strängare än någonsin; vetenskapen sjelf
måste foga sig efter den herskande partiåsjgten eller tiga.
Det var från dessa af Frihetstidens statsskick
alstrade tänkesätt och vanor, som Gustaf III hade att befria
Sverige. För ett sådant företag kunde han räkna på
understöd af alla, som stodo utom de på riksdagen herskande
och stämplande stånden. Allmogens tillgifvenhet för den
förlamade konungamagten hade under detta tidehvarf ofta
på det otvetydigaste framlyst. Men med den inre
upplösning, partiväsendet beredt, bade ock följt ett förlamande
beroende af främmande magter, ett ok, hvilket det äfven
blef Gustaf III:s uppgift att bryta.
Den fred, som afslöt Carl XlLs långa krig med
Ryssland, hade först satt Sverige i beroende af denna farliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
