- Project Runeberg -  Konung Gustaf III:s första regeringstid till och med 1772 års statshvälfning. Fragment af Gustaf III:s historia /
6

(1871) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

granne, men ur detta beroende hade Arvid Horn genom
inträdande i de stora vestmagternas förbund — år 1727 —
lyckats rädda sitt fosterland. Äfven sedan England utträdt
ur detta.förbund, ansåg Horn Frankrike för Sveriges bästa
bundsförvandt, men han och hans parti — mössorna — ville,
att Sverige under fredlig utveckling af inre krafter skulle
försigtigt afvakta en con.junctur, som möjligen kunde
med-gifva återtagandet af Sveriges forna betydelse. Hattarne
— väl från början lika fosterländska, men med mera mod
och mindre tålamod än mössorna — ville i förbund med
Frankrike djerft ingripa i händelserna och genom en
ögonblicklig kraftansträngning tränga Ryssland från
Östersjön. Försöket, i början af 1740-talet, misslyckades.
Följden af den skada, hattpartiets anseende derigenom
led, blef, att det mer och mer nedsjönk till ett verktyg i
den magts händer, på hvars vänskap det stödde sig,
hvaremot det undertryckta mösspartiet mer och mer
sökte sitt stöd hos England och Ryssland. Båda, ifrån att
vara berättigade partier med fosterländska mål, blefvo
kotterier, hvart och ett sammanhållet och underhållet af
en främmande magt. Sveriges deltagande i sjuåriga
kriget afslöjade detta förhållande. Det var så långt ifrån, att
det herskande hattpartiet härvid fullföljde sin uttalade
grundsats, Rysslands förödmjukande, att det tvärtom
af Frankrike blifvit fördt att strida vid Rysslands sida.
Det var klart, att partier utan annan drifkraft än
personlig hersklystnad, utan annat föreningsband än
egennyttan, ej kunde vinna och bibehålla ett varaktigt
inflytande. Också utmärktes hvarje riksdag efter det
pommerska kriget af ett partis fall och det andras seger, i
ständig vexling.

Men de två främmande magter, Ryssland och
Frankrike, som sammanhöllo och styrde hvar sitt af de båda
stridande partierna, hade för Sveriges framtid de mest
motsatta syften. Rysslands fördel af en förlamad
konun-gamagt i Sverige var ögonskenlig. Kejsarinnan Catharina
II fattade denna omständighet klarare än någon af sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:56:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tng3/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free