Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stormande vågors svall, när vi hvila och stödja oss på
lagen; vid detta grundfäste måste alla tilltagsna försök
krossas, alla målade busar försvinna och allt gyckelverk.
upphöra, när tillika upplysning, dygd och ära få blifva våra
enda ledare”. ”Låtom oss" — ropade Liljehorn, som
erinrade om adelns framgång 1726 — ”följa deras fotspår, som
nu i stoftet hvila, men iiti långt ohyggligare tider trampat
för oss den hedersbana, vi nu vandra skola. Jag
med-gifver, att i början vi måga bruka all varsamhet, men vill
det ej hjelpa, så är det yttersta, att vi med värjan i
handen försvara våra och frånvarande medborgares
rättigheter. Vi äro ej bättre iin förfädren, som låtit sitt blod
rinna för fäderneslandets väl, för lag och rättigheter, men
vi hafva deras glans, som skall öka vår styrka, och
der-med slå våra förföljare till fota”.
Liksom häpen öfver den lidelse, som tagit öfverhand
bland massan af hattarne, synes Fersen, eljest så lugn och
bestämd, lika mycket ha fruktat att underblåsa en eld,
hvars följder ej kunde beräknas, och att stöta sina
anhängare ifrån sig genom en skenbar likgiltighet för adelns
rättigheter. Han lät öfverläggningen gå vind för våg; han
talade om, huru adelns ledamöter i sammanträdet kämpat
för 1751 års försäkran, huru de, hotade med ännu
svårare tillägg, gått in på de nu föreslagna, hvilkas syfte lian
i bittra ord angaf; då de utan instruction från
riddarliu-set ej velat genom afvikande votum sätta stånd mot stånd,
hade de låtit saken gå till plenum. ”Ehvad slut
ridder-skapet och adeln tager, så gifve Gud, att det måtte lända
till allmänt väl, det önskar jag och, som jag är
öfverty-gad, med mig hvar redlig man i Sverige”. Tvetydigheten
i Fersens beteende väckte förvåning; det kunde minst
tjena till att lugna den allmänna uppbrusningen.
Fåfängt sökte de förnämsta mösscheferna, häri
kraftigt understödda af C. Sparre, att afkyla denna glöd
genom att framställa de föreslagna ändringarne, hvilka man
ej lyckats i sammanträdet afstyra, såsom i sjelfva verket
betydelselösa. ”En konungaförsäkrans underkännande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
