Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej ville medgifva konungaförsäkrans egenskap af
grundlag förr än den blifvit underskrifven, så hjelpte ej hvad
det fjerde påstode, ty i Sveriges regeringssätt funnes ingen
annan än ståndens pluralitet, som egde slita en sådan
tvist. Det var dock klart, att ett liknaude farligt
reson-nemang kunde föras äfven i privilegiefrågor, och att
dessutom konungaförsäkran, om den äfven icke före
undertecknandet vore grundlag, dock blefve det sedermera och’sàlunda
måste antagas på det för grundlagar föreskrifna sätt.
”Ville adeln” — tilläde Fersen, och detta var hufvudskälet,
hvarför han dref sina sofismer — ”ville adeln strida med
hela ofrälset, skulle detta föra till regeringssättets
undergång”. I anledning af detta Fersens uttalande utbrast
den häftiga mössan Gyllensvahn: ”hans minne bör derföre
af våra efterkommande välsignas”. Men icke alla hattar
voro färdiga att följa den" myndige fältmarskalkens och
andra chefers vink. Från Liljehorn hördes till och med
en antydning om tilltagsna män, som förlikte bort sin
medborgares rättigheter, för att conservera sig sjelfva. ”Icke
bouleverseras landet deraf, att ridderskapet och adeln i
fem à sex månader försvarat våra grundlagar; men om
af dem, liksom af en byggnad, i grundvalen efterhand
krafsas undan det ena stycket efter det andra, så skall
hela verket snart ramla öfverända”. Äfven Sprengtporten
menade, att eftergift snarare ledde till regeringssättets
förstöring än dess bevarande: ”om adeln afsade sig sin rätt
att skydda sina rättigheter mot medstånden, så skulle
nästa gång dessa antasta hvarandra inbördes, ty
mensk-liga begären vore omättliga. Vår beständighet frälsar ej
, allenast ridderskapet och adeln nu, utan kanske något af
de andra stånden framdeles”. Emellertid förklarade äfven
Sprengtporten liksom många andra, att de ej vore emot
alla jemkningar, men funne de föreslagna för obetydliga,
egentligen blott träffande adeln, under det de andra
stånden finge sin vilja fram. Man fordrade derjemte, att
anbuden skulle komma från de andra; adeln borde ej taga
första steget; att gå utom sina förskansningar vore att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
