Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tergifvenhet, i hopp att genom sammanhållning kunna
leda ärendena, funno snart, att de, derest pluraliteten vid
riksdagen ej skulle gå förlorad, måste rätta sig efter det
fjerde ståndet. Det betydde mindre, att eonflicter mellan
böndernas och de andra ofrälses ståndsintressen å ömse
sidor gåfvo anledning till häftiga ord, vittnande om allt
annat än inbördes förtroende; vigtigare var, att i de stora
financiella frågorna bönderna befarade sig vara förda bakom
ljuset och fordrade rätt både att granska det framfarna
och att deltaga i bestämmelser för framtiden. Då sekreta
utskottets hemställan om hjelp mot den stora statsbristen
ankom till bondeståndet, hade detta misstroende redan
yttrat sig med anledning af en fråga, hvilken, uppkommen
vid riksdagens början, väsendtligen bidragit att framkalla
detsamma.
Redan d. ‘2(> Juli 1771 hade borgmästare Tollstorp
föreslagit, att stånden borde anmoda den gamle
statsekonomen och möss-oraklet commeree-rådet Nordencrantz att
inkomma till stånden med den återstående delen af sitt
finance-verk, som skulle afslöja finance-oredans orsaker, hvarefter
först man kunde upptänka bot för det onda. Härom hade de
ofrälse stånden snart blifvit ense och ej låtit sitt beslut
rubbas af adelns välgrundade afslag, byggdt derpå, att
enligt tryckfrihetsförordningen Nordencrantz egde samma
ratt, som hvar och en annan, att offentliggöra sina åsigter.
Riksdagens uppmaning skulle, om detta också ej åsyftades,
likväl fattas såsom en försäkran om ansvarsfrihet för
möjliga förseelser, vare sig att enskilda personer
angre-pes, eller de hemligheter, hvilkas uppenbarande han
utlof-vat, vore sådana, sonfej finge allmänneligen meddelas.
Dessutom skulle en uppmaning se ut, som om man tviflade, att
den gamle mannen ej af sig sjelf gjorde hvad han kunde för
fäderneslandet. Carl Sparre hade med rätta sagt, att sedan
censuren, hvarmed ett slags autorisation följde, blifvit
afskaf-fad, borde man ej genom en dylik anmodan införa en ny slags
autorisation. De förnämste af båda partierna hade på
rid-darhuset varit ense derom, att Nordencrantz, som alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
