Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helst partierna varit slafvar under sina ledares godtycke.
Man hade darrat vid tidningen otu ett nytt riksmöte, der
hvarje parti, långt ifrån ått tänka på beredandet af rikets
bästa, endast sysselsatte sig att bekämpa motpartiets
tilltagsenhet och våld.
”Om således rikets invärtes ställning varit vådlig —
utbrast konungen — huru hiskelig är ej dess utvärtes
belägenhet! Jag blyges att derom nämna. Född svensk
och en Sveriges konung, borde det vara för mig en
omöjlighet att tro, det främmande afsigter kunde råda på
svenska män, än mera att de nedrigaste medel dertill
blifvit brukade. I kännen, hvad jag menar, och min
blygsel är för Eder nog att finna, uti hvad nesa Edra
misshälligheter nedsänkt riket”. 1 sådant tillstånd hade
han mottagit riket; han hade ständigt yrkat enighet och
laglydnad. Intet steg hade varit honom för tungt att nå
detta mål ”Om det finnes någon ibland Eder, som kan .
neka denna sanning, han stige fritt upp", tilläde här
konungen och gjorde en stunds uppehåll. Ständerna tego
med nedslagna blickar.
Fåfänga — fortsatte han — hade) dock alla bemö-’
danden varit att rycka stånden undan de bojor, som
utländskt guld och inbördes hat pålagt. De hade ej ens
tagit varning af andra länders hemska öde.
Sjelfsvål-det hade rasat dess värre, ju mera man gjort att hämma
det; alla aftal hade blifvit brutna; ålderstigna rådsherrar
af den högsta dygd och förtjenst uppoffrade; slutligen
hade förföljelsen drabbat äfven lägre tjenstemän och
sjelfva folket, hvars klagan ansågs som uppror. Himlen
hade liksom till straff’ låtit jorden neka sin gröda; men
långt ifrån att tänka på mått och steg mot nöden, hade
de rådande blott varit sysselsatte med sin hämnd. Sedan
den tunga riksdagen ett år pågått utan gagn, hade
tillståndet blifvit alldeles förtvifladt. I en aflägsen fästning*
hade garnisonen rest sig. Konungen hade då i den
yttersta fara för sig och riket beslutit rädda sitt land, och han
hade sett det svenska fosterlandssinnet vakna hos fol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
