Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
delas — och detta till så mycket mindre uppseende, som
förut åtminstone Carl X afvisat rådets okrafda påminnelser.
Detta svar satte inseglet på denna högadliga institutions
fall, hvilken ej gerna kunde bibehålla sitt gamla inflytande
efter reductionen, som just var riktad mot högadeln.
Beslutet, gilladt af konungen såsom den, i hvars magt det stode
att med riksens ständer ny lag göra och förre
constitutionen uttyda, syntes öka såväl ständernas som konungens
betydelse 4). Men år 1682, då icke allenast högadelns gods
måste indragas, utan konungens rätt att efter behag
återtaga allt erkändes och då ständerne började inbördes
antasta hvarandra, sågs äfven deras magt falla i konungens
händer; likväl uttalades ej heller då, att någon afvikelse
från det gamla gjordes. Hela förloppet hade äfven då ett
tycke af tillfällighet: på riddarhuset dristade en högadlig
medlem betvifla, om vissa ekonomiska stadgar kunde af
konungen ensam vidtagas. Tviflet var oberättigadt; men
konungen tog deraf anledning till en hemställan, som
omfattade hela den lagstiftande magten. Ständerna förklarade
i sitt svar för orimligt, att konungen skulle vara förbunden
att höra dem för att utfärda serskilda förordningar eller
instructioner för sina embetsmän, men uttalade i fråga om
allmänna lagen sin tillförsigt, att konungen i nåder läte sig
behaga, att alla ändringsförslag dem meddela, på det de
derom måtte få uttala sina tankar. Konungen stadfästade
denna tolkning och förklarade den vara med Sveriges lag
alldeles enlig. Äfven envåldsförklaringens sista steg togs
— år 1693 — helt lätt och ljudlöst. Det secreta utskottet
hade i sitt svar på konungens proposition alldeles i.
förbigående inskjutit några underdåniga ord, hvilka, om dem
tillerkännes någon betydelse, kunna tolkas såsom det
uttryckligaste erkännande af konungens absoluta magt. Adeln
och sannolikt äfven de andra stånden biföllo utan anmärk-
4) Carlson; Oin riksdagen 1680, sidd. 62—66. Jacob Wilde; Det såkalladc
oinskränkta Enväldet, som K. Carl XI Anno 1680 vordit opdraglt, Sthlm.
1742, sidd. 110 ff. Enligt Svedelius skall redan nu Riksr:t Rålamb hafva
hyst den åsigten, att konungens förbindelse att styra niéd råds råde
innebar, att han ej finge styra mot detsamma. Sv. Ak:s Handl. XXI. 377.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
