Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
kostnaders betäckande varit nödsakad att försälja och
förpanta såväl kronogods som kronans rentor af skattehemman.
Stora förtjenster, hvilka man ej egde andra medel att
tillfredsställa,’ fingo äfven i gods och rentor en lysande
belöning. Så skapades eröfringsperiodens mägtiga
krigsadel. Då man icke tilltrodde folket att kunna fördraga
ständigt ökade skatter, blef samma statshushållning efter
den store konungens död fortsatt, först under
riksförmyndarne och sedermera i ständigt växande mått under
drottning Christinas egen regering. Kriget var nemligen, såsom
ofta den tiden upprepades, till landets krafter
opropor-tioneradt. De nya bördor, hvilka nämnde afsöndring af
kronogods och skattehemmansrentor gjorde nödiga, voro
så mycket mera tryckande för landet, som förläningarne
kommo blott frälsemän tillgodo 2). Det var dessutom ej nog,
att kronans ordinarie inkomster från de sålunda afsöndrade
godsen upphörde, äfven från utomordentliga gerder, hvilka
adeln liksom de öfriga stånden i Gustaf Adolfs tid beviljat,
lyckades den under drottning Christinas förmyndare befria
sig. Denna bördornas ojemna fördelning var så mycket
odrägligare, som adeln visserligen icke ensam under det
långvariga kriget gjort sig förtjent af fäderneslandet. Det
öfriga folket hade med samma tapperhet och samma
tålamod gjutit sitt blod och hemburit kronan ständiga offer.
Efter krigets slut dolde det sig ej längre, för hvilka,
framtida bekymmer Sverige köpt sin vunna ära, sina nya
besittningar, sin närvarande magt. Afhjelpande af detta
missförhållande stånden emellan var den svåra uppgift, som år
1650 lades inför drottning Christinas thron.
Enligt den store Gustaf Adolfs eget yttrande gafs för
den svenska statskonsten följande val: att Sverige antingen,
sedan det på allvar gått öfver Östersjön, skulle försäkra
sig om alla dess kuster, så att detta haf blefve en det
svenska väldets insjö — eller ock skulle draga sig inom
sig sjelft, skyddadt af egna klippor och skär och af en
2) Fordrar man för dessa åsigter, hvilka äro Geijers, serskilda bevis, läse
man blott Skand. Handl. XXI. 74—217.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
