- Project Runeberg -  Om frihetstiden. Några anmärkningar /
41

(1867) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

som i andra riksvigtiga mål kunnat hafva mod att svara
det hedervärda ståndet, "att bönderna ej hade dermed att
göra" 5). Men att svenska allmogen, som alltid burit större
fruktan för herrarnes än för konungens öfverdrifna magt,
redan vid det nya statsskickets första införande ogillat
detsamma, kan ingen betvifla, som minnes, huru bönderna
under alla enväldets pröfningar blifvit mera än andra skonade
och visat sig konung Carl trogna i det yttersta. Mot flere
af denna riksdags åtgerder invände de ock, att de under
envåldstiden haft det bättre. Redan vid 1720 års riksdag
voro de också färdiga att uttala sitt missnöje med en
grundlag, hvilken på en gång förstörde det skydd, allmogen varit
van att söka vid thronen, och undanhöll bönderna jemlik
delaktighet i det inflytande på riksstyrelsen, de andra
stånden tillvällat sig. Utan tvifvel har det varit denna
bondeståndets kända kärlek till gammal ordning, som förmått de
ledande männen att utestänga det från allt inflytande på
den nya grundlagsstiftningen 6).

Borgare- och prestestånden, hvilkas yttrade åsigter
finnas i behåll, hafva haft intet att invända mot de paragrafer,
hvilka beröfvade konungen rätten att vägra bekräftelse på
ständernas beslut; det har mera behagat dem att sjelfva
vinna magt, än oroat dem att alldeles öfverlemna de
vigtigaste angelägenheter åt utslaget af en omröstande
församlings tillfälliga sinnesstämning. Ej heller afskaffandet af
konungens rätt att fritt välja sina rådgifvare mötte något
synnerligt motstånd ’). Deremot ogillade både borgare och
prester den nyheten, att konungen skulle i sitt råd vara
beroende af pluraliteten. Båda stånden ansågo — för att
begagna borgarnes ord — anstötligt att "nedsätta konungen

5) Cederschiöld; Riksd. 1719, sid. 407.

«) Malmström; 1. c. I. 207. Cederschiöld; 1. c. sidd. 155, 237, 316.

’) Det var hufvudsakligen på borgarståndets yrkande, som ständerna fingo rätten
att uppsätta riksrådsförslag. Regeringsformsförfattarue hade ursprungligen
begagnat de otydliga orden i 1660 års additament § 3, att konungen skulle
med riksens ständers vetskap och samtycke välja sina rådgifvare. På
riddarhuset och hos presteståndet hade en och annan röst höjts för, att K. M:t
härvid borde hafva full valfrihet. Riksdagen 1719, sidd. 337, 349, 408 f„
477.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:56:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tnomfri/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free