Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
blott till en president". I det högvördiga ståndets protocoll
linna vi denna åsigt ganska vackert uttryckt af ärkebiskopen,
hvilken önskade, att Hennes Majestäts votum i alla händelser
vore decisivum och "att presterskapet, underhjelpande henne
med sina böner, hade det hoppet till Gud, att han såsom
den bäste rådgifvaren skulle upplysa henne, och det
förtroendet till Hennes Majestät, att hon pä sin kongliga stol
skulle göra och sluta hvad rätt och nyttigt vore och, som
hon ej borde göra något utan råds råde, så måtte hon icke
heller vara förbunden att följa de flestas utan de bästas
råd, heldst ofta en rådsherre kunde gifva det bästa rådet,
oaktadt de andra icke med honom instämde, och som sjelfva
Majestätet vore odelbart, så tycktes detta sätt att utöfva
Majestät vara det, hvarigenom både Majestätets rättigheter
och rikets väl bäst bevarades. — Hvaremot ingen hade
något att invända", tillägger protocollet. När nu äfven
borgareståndet (för att ej nämna bönderna) hyste samma åsigt,
borde väl regeringsformen hafva lämpats derefter, men de
adliga lagstiftarne eller deras verktyg läto ej för tre stånds
ovilja en så väsendtlig bestämmelse bortfalla. De ofrälse
ståndens svaghet gaf de tilltagsna segern. På den af
preste-och borgarestånden gjorda anmärkningen emot
regeringsformförslaget gåfvo dettas författare den slingrande förklaring,
att Hennes Majestät endast vid högst angelägne och
riksvårdande ärenden vore skyldig följa ràdspluralitetens mening
— liksom just sådana ärenden icke aldra mest kräfde enhet,
skyndsamhet och kraft i besluten. Så litet sjelfständiga
voro ännu de två ofrälse stånd, som 1719 egde något
inflytande, att de i denna magtpåliggande sak gåfvo vika,
presterna åtnöjande sig med att förklara, att, "om Hennes
Majestät funne sig härutinnan, vore det väl, men i annat fall
borde saken komma till vidare öfverläggning". Det är
bekant, men under sådana förhållanden nästan oförklarligt, att
drottningen utan betänkande underskref regeringsformen 8).
8) Riksdagen 1719, sidd. 415 ff., 478. Jfr. Bovallius; 1. c. sid. 40, not.").
Huru ett ofrälse stånd lät sig behandlas, visade presterskapet, som då det
mot förslaget till Ulrika Eleonoras försäkran gjort flera till en del ej ovig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
