Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Det gick så långt, att de åt vissa rådsherrar med förbigående
af de öfriga och af konungen gåfvo magt att utföra riksdagens
liemliga uppdrag. — I långt starkare ordalag, än det i 1719
års grundlagar skett, stadgas 1720 rådets, först af Carl XI:s
testamente uttalade, skyldighet att för sina åtgerder inför
ständerna ansvara 7). Men genom 1720 års regeringsform
bekräftades icke blott ständerna gentemot rådet såsom allena
"magtegande"; förändringar vidtogos, hvilka röja, att
riddarhuset redan nu icke var de andra stånden så öfvermägtigt, som
merendels antages. Äfven de ofrälse stånden fingo nu rätt
att sjelfva välja sina talmän och det bestämdes, att
bondeståndet, hvars secreterare af de fyra talmännen utsågs, icke
mot sin vilja skulle få sig någon secreterare påtvingad.
Bestämmelsen, att cancellijunkarne skulle vara adelsmän,
bortföll ur grundlagen, som hädanefter om tjensters bortgifvande
blott innehöll det allmänna stadgande, att förnämligast
skicklighet och förtjenst skulle tagas i betraktande 8). Till
förekommande deraf, att ett stånd (såsom det lyckats adeln
1719) genom privilegier alltför mycket blefve gynnadt till
de andras förfång, förbjöds 1720 att meddela ett stånd
privilegier utan de andras samtycke. — Om således adeln haft
inflytande nog att pålägga konungamagten hårdare fjettrar,
än medstånden önskat, så måste den, serdeles 1720, i frågor,
som rörde de ofrälse stånden sjelfva, för dem gifva vika 9).
7) Cancellipresidenten skulle dock fortfarande vara riksråd. Regeringsformen
1720, g 12, 7, 41, 40. Prins Fredriks försäkran, §9. Tengbeig; Bidrag
o. s. v. I. 193 f.
s) Prins Fredriks försäkran, § 9, 10. Regeringsformen 1720, g 40, 29.
Förgäfves hade borgarne 1719 velat hafva g 5 af Carl XI:s testamente
antagen, hvilken bjuder, att med undantag af de högre embeten, som af ålder
(1660 års additament, g 8) förbehållits adeln, bör "så vid krigs- som vid
alle andre tjensters beställande personers skicklighet och förtjenst anses, så
att ingen för ringare afkomma förskjutes eller ock för högre härkomst
allena befordras, eftersom förstånd, skicklighet och förfarenhet och intet
annat bör göra hvar och en till tjensten värdig och duglig". De högre
tjensterna blefvo äfven nu adeln allena genom 1723 års privilegier
förbehållna. Riksd. 1719, sid. 471. Bovallius; 1. c. sidd. 102 f.
’’) Endast, genom list vann adeln i vissa punkter öfver de ofrälse stånden.
Bovallius; 1. c. sid. 75. Prins Fredriks försäkran, g 12. Regeringsformen
1720, § 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
