- Project Runeberg -  Om frihetstiden. Några anmärkningar /
54

(1867) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

men innan riksdagens slut stodo de tre lägre stånden i
fråga om ofrälse mans rätt till statens tjenster förbundna
mot adeln i en strid, hvilken de blott för att undvika
farliga ytterligheter tills vidare nedlade 3). Frihetstidens tre
första riksdagar upplöstes sålunda i osämja.

Det statsskick, Sverige egde, stod således på en osäker
grund och kunde ännu ej till sina verkningar bedömas.
Intet af de ofrälse stånden hade gillat, att konungamagten
blifvit alldeles tillintetgjord. Riksdagsbönderna, satta i
skuggan af de andra stånden, hade flera gånger uttalat
sitt stånds längtan efter en återgång. Det oaktadt låg
grundlagsenligt hela statsmagten i ständernas hand och
detta, sedan tvifvel redan yppats, om de vore en tillräcklig
och rättmätig representation af folket. De tre högre
stånden funno för hvarje riksdag alltmera behag -i magtens
besittning, men så länge ingen gemensam medelpunkt för
deras verksamhet fanns, utan hvart och ett stånd ensidigt
förfäktade sina intressen, kunde rådet, inom sig enigt, behålla
en mera sjelfständig ställning, än detsamma enligt
regeringsformen egentligen tillkom, och sålänge kampen emot
konungens magtutvidgningsplaner ännu fortgick, kunde rådet hos
ständernas pluralitet påräkna understöd. Men med år 1723
var all fara för konungamagtens återställande aflägsnad och
rådet splittrades snart i tvenne partier, hvilka båda sökte
ständernas skiljedom. Hela magten gled nu ned till
riksdagen, som i sin ordning sönderföll i två politiska partier.
Så hade ock vid oenighets utbristande mellan Carl XI:s
förmyndare magten tillfallit rådet i sin helhet och, då äfven
detta kom i delo, ständerna 4). Den strid, som nu delade
den förut i en mångfald af intressen splittrade riksdagen
uti två stora partier, uppkom på den utrikes statskonstens
område.

Från Carl XII:s död räknar Sverige äfven i sina yttre
förhållanden en ny tid. Beröfvadt sina stora besittningar,

3) Ärlig Svensk, 30-36. Skand. Handl. XL. 312, 331, 342. Bovallius; 1. c.

52 ff. 66, 78 ff. 99 ff. Malmström; 1. c. I. 202, 208, 248.

’) Carlson; 1. c. II. 179, 263, 300, 394, 454.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:56:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tnomfri/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free