- Project Runeberg -  Om frihetstiden. Några anmärkningar /
56

(1867) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

lägga med rådet — tagit den utrikes politiken om hand
och såsom verkställare af deras vilja var det, som Horn
från denna stund höll rodret 5).

Det är emellertid klart, att i samma mån, som
hannoverska alliancen upplöstes, blef grunden för Horns magt
osäker. Då England återställde sitt gamla vänskapliga
förhållande till Österrike, måste Sverige ånyo göra sitt val,
till hvilket af de europeiska partierna det ville hålla sig.
Horn uppsköt länge det afgörande beslutet i väntan, att
det politiska tillståndet i Europa skulle klarna. Då
inträffade pohlska konungen August den starkes död (1733)
och att Frankrike uppträdde såsom kämpe för Stanislaus
Leczinskys återinsättande på den lediga thronen, hvaremot
Ryssland och dess vänner önskade på densamma upphöja
konung Augusts son. Äran bjöd Carl XII:s folk att träda
på Stanislai sida; Sveriges intresse manade det att
förhindra, det en Rysslands skyddsling intoge Pohlens thron —
men klokheten att icke öfveriladt bryta med sin farligaste
granne. Tillbakadraget inom sig sjelft, som Sverige nu
var, verkade dock minnena af dess forna stora dagar på
detsamma med en oemotståndlig tjusning. Hos hela folket
vaknade hoppet om en ny tid af betydenhet och om
deltagande i verldens stora angelägenheter. Endast var den
ene mera djerf, den andre mera försigtig. Bland dem, som
i den allmänna uppsvallningen ej förlorade besinningen, var
Arved Horn. Huru än Frankrike trängde på, ville han
ingen öppen declaration afgifva till Stanislai förmån, endast
i hemlighet verka för hans val. Ju kraftfullare Ryssland
och dess vänner uppträdde mot konung Stanislaus, desto
ifrigare var Frankrike att förespegla Sverige sin hjelp till

’•) Malmström; 1. c. kapp. III—VI. Skand. Handl. XXXIV. 254. Att rådet
fann sig förbigånget, synes af Cronhjelms yttrande, då hannoverska
alliancen föredrogs i rådet: "vi hafva ingen del deruti" och af Gyllenborgs:
"vi hafva icke blifvit rådfrågade". Huru ständerna redan 1727 ansågos
under sin sammanvaro för regering, synes af assessor "Weilis oemotsagda
yttrande: "Så länge riksdagen påstår, representera ständerna hela riket och
bör under den tiden justitiæcancelleren göra sin syssla hos dem, som eljest
hos konungen och rådat". ibid. 173. Jfr Tengberg; Bidrag o. s. v. I.
sidd. 7 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:56:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tnomfri/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free