Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
var nödvändigt, att hos dem, som så tänkte och kände,
de utsigter, hvilka det pohlska successionskriget öppnade,
skulle väcka häftiga lidelser. Mössornas fredsmäklande
syntes dem kränkande för de stora hjeltarnes minne. Huru
beledsagade ej det vittra sällskapet med sina
välönskningar, uttalade af Dalin, de svenska officerare, som frivilligt
skyndade till konung Stanislai understöd! Huru stegrades
icke, ju mera folkets krigslust tilltog, uti Dalins för
sällskapet skrifna sånger’ rysshat och Carl XII:s-dyrkan! ’).
Saknaden af hans bragdfulla tid uttalade sig icke blott i
Sinclairs-visans bekanta ord:
der stod en vattenkonst och gret
så klara vattnet flödde.
Så var, sad’ gubben, hennes sed
se’n Carl den Tolfte dödde.
Men denna hänförelse af huru kort varaktighet var
den icke och huru sorglig var ej dess utgång! Dalin såg
den frihet, han nyss funnit värd att besjunga, falla offer
för den split och egennytta, for hvilka hans sång varnat 2),
och slösade förtviflad bort sina talanger att förströ ett
’) Redan 1732 vågade Dalin på Carl Xll:s dödsdag yttra:
"Icke upphöjdes han deraf, att hundra konungar prydde hans anor.
Han var jemnhög med alla sina förfäder, men större i dygd; ty alla deras
dygder brunno i honom allena — — — — lians lagvördnad var glansen
af hans envälde" o. s. v. och 1738:
I dag för tjugu år vår tid sin böljan tog,
Då, med vår gamla dygd, den store hjelten dog.
Nu är han som en dröm. Hvem må det ej beveka,
Att på vårt Lejons graf en hop af råttor (möss, mössor) leka?
Ack, håll din efterverld, o Sverige, mera kär!
Ack himmel, hjelp ett folk, som sjelft sin ovän är!
Tänk, om Kung Carl stod upp och fick vårt väsen skåda,
Jag tror, vår yra slöts och Lagen finge rada.
Jfr Sången 1740. Siare och Skalder, III. 112, 116 f.
2) Redan 1743 skref Dalin, som nyss förut besjungit Friheten (tryckt 1742),
följande:
Biksdagsresultatet.
Förnuft med Dumhet stod i strid
Och sanning ville mäkla frid,
Men i förtreten
Uppväckte Dumhet split och hat
Och saken vann dess advokat,
Pluraliteten. Siare och Skalder, III. 128.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
