- Project Runeberg -  Om frihetstiden. Några anmärkningar /
70

(1867) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

aktigt hoppats, återgaf Sverige dess förlorade provinser
såsom lön for dess biträde, och då ingen utsigt mera fanns
till krigiska framgångar, kunde dock ännu freden vinnas
utan förlust. Men sista riksdagens allena "magtegande
ständer" hade föreskrifvit fredsvilkor, hvilka, orimliga äfven
efter vunna segrar, ilu icke ens kunde nämnas för fienden.
Bittert klaga rådsherrarne öfver sin och rikets belägenhet.
Med bundna händer måste de se en dyrbar tid löpa undan 8).
Glade voro de till sist att få kasta ansvaret på de ånyo
sammankallade ständernas skuldror, men dä dessa
samman-trädt, stod freden ej längre att vinna utan betydande
förluster och djupa förödmjukelser.

Styrelsen, sålunda i sin verksamhet förlamad af en
förfluten riksdags föreskrifter, var alltid oviss om en
kommande riksdags tänkesätt och öfverlemnade sig derföre, då
en sådan nalkades, åt en viss overksamhet med afseende
på alla de frågor, om hvilka partierna hade skilda åsigter.
Mest led dock häraf den utländska statskonsten — och detta
af ett serskildt skäl: den väntade riksdagens stämning
kunde ej beräknas och det var då påtagligt, att främmande
magter, vänner och fiender, för tillfallet iakttogo en sluten
och afvaktande hållning. Ju mera vådlig utrikes politiken
blef, desto mera följde vid hvarje riksdag på någon tid af
sådan dvala en häftig kris, som hotade vårt oberoende.

Vi lemna här frihetstidens utrikes statskonst, hvars
utveckling vi nu följt intill tidehvarfvets nesligaste krig
och fred. Betraktelsen har visat, att utrikes politiken i
krig och fred var allt annat än fri, att den icke hade
fäderneslandets väl och ära utan ett serskildt partis välde
till sitt förnämsta mål, att den ingalunda berodde af
enskilda statsmäns visdom, kraft, förutseende och
fosterlandskärlek, utan af en blind oemotståndlig magt — partiandan.
Ju mera denna under hat och strider utvecklade sig, desto
obevekligare, hänsynslösare, bittrare blef den å ömse sidor;
inen den var författningens äkta barn och dess laster voro

") Tengberg; 1. e. II. 68, 74, 80. Kädspr. d. 19, 23, 26 April 1742.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:56:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tnomfri/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free