Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
medfödda. Det oundvikliga förderfvet var tidigt klart för
mången blick; missnöjet med den af alla lagens
skräckmedel värnade författningen förblef dock stumt. De
ädlaste, mildaste drogo sig uttröttade undan i lugnet; de
starka, som eljest skulle blifvit utan allt inflytande, kastade
sig in i partistriderna och rycktes med i deras hvirfvel9).
Denna hvirfvel grep icke blott statsmannalifvet — och
vid riksdagen voro alla statsmän — utan äfven andra
verksamhetskretsar. I sjelfva frihetstidens gryning se vi
svenska hären skynda undan fiendens närhet på ett sätt,
som visar, huru tidehvarfvets anda föddes nästan fullvuxen.
Ehenskölds ord gingo genast i fullbordan, att det nu ej
längre finge gå som i Carl XII:s tid. Uppbrottet från
Fredrikshall, den förstörande retraiten från Strömstad och
sedermera den paniska skräcken för fiendens annalkande
till Uddevalla voro icke ovärdiga förespel till de eländiga
uppträdena i Finland 1742, till Fredrikshamns uppoffrande,
till återtågen från Högfors, Abborfors, Borgå. Bevek
elsegrunderna voro ock desamma för befälet vid norska
gränsen 1718, som sedermera för befälet i Finland 1742. Vid
den förestående riksdagen hade krigsbefälet, som tagit
första steget till enväldets afskaffande, vigtigare värf att
sköta, vigtigare strider att utkämpa än mot rikets fiende
i fält. Vid riksdagen skulle adelns privilegier befästas och
grunden läggas för landets nya frihet, som kom att gifva
officerarne en så stor betydenhet Förhållandet under
9) C. G. Tessin och Höpken hafva uttröttade båda talat om att utvandra.
Tessin och Tessiniana, 212. Äfven G. Bonde tröttnade och drog sig undan.
Sverige under Ulr. EleonorA och Fredrik I, sid. 235. Schönberg skrifver
om riksdagen 1765: Jag följde väl då och vid de följande riksdagarne min
grundsats att tänka och tala efter bästa vett och samvete utan afseende på
partitänkesätten allena, men med mera kännedom om den tidens riksdagar
fant jag .... huru oundvikligt det var i den tiden att räknas till
någotdera af den tidens partier, när man ville göra gagn. Schönbergs Bref, I.
Lefnadsteckningen, sid. XII.
’) Skand. Handl. II. 133 ff. — Historiska Märkvärdigheter, II. 146:
"Orsaken (till retraiten 1718) tillskrifves väl den svåra årstiden .... men så
var väl dock det förnämsta, att en del af Herrar Generalerna hade länge
varit med .... hvarföre de ock förmente att kunna nu under den i
regeringen timade ändringen sättja sig i ro, särdeles som ock souveraineteten
blef afsagd och de trodde sig äfven kunna hafva ett ord att säga, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
