Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
det ärelösa finska kriget skär blott ännu skarpare i ögonen.
Då ezarinnan Elisabeth kommit på thronen, utan att
hennes tacksamhetsskuld för Sveriges lemnade biträde syntes
komma att tör detsamma medföra några fördelar, började
härens befäl att smida planer att genom ett för ezarinnan
behagligt thronföljareval undanrödja krigets vådor. Snart
var bland officerarne all stridslust och all disciplin
försvunnen. "Regeringssättet", säger Geijer, "hade planterat
hela sin svaghet och tvedrägt midt i lägret". Då den sluge
öfverste Lagercrantz en gång rätt ville utmärka, hvari den
ryska arméen vore vår öfverlägsen, anmärkte han om dess
officerare: "de tala intet politik utan göra sin tjenst". Man
kan lätt tänka sig hvad krigsconseilers påbjudande skulle
hafva för betydelse med ett sådant befäl af riddarhustalare.
Dessa conseiler hörde så i stycke med tidehvarfvets
författning i öfrigt, att ständerna redan 1719 yrkat, att
krigsråd vid alla vigtigare tillfallen i fält borde decidera -). Det
är väl sannt, att generalen 1742 endast för offensiva steg
hade ordres att höra sitt krigsbefäl och att han icke var
förbunden att rätta sig efter dess uttalade åsigter — men
hvar finnes under strid gränsen mellan angrepp och försvar
och huru sällsynt är icke en general, som skulle våga sätta
hären i fara, sedan krigsconseilen styrkt att undvika
densamma? Det herskande statsskicket skulle hafva förlamat
äfven den kraftfullaste anförare; knappt var någon disciplin
möjlig under en författning, som bjöd generalen att
vinnlägga sig om fàndrikens understöd för sitt parti vid
riksdagen och gaf fändriken tillfälle att på riddarhuset taga
hämnd för hvarje hårdt ord af generalen. Generalen hade
ej magt och oberoende nog att tvinga den fege till hans
pligt eller sporra den tappre till bragder. "Här behöfdes",
Riksstyrelsen angick; man kunde icke veta, hvad Regeringssätt blifva ville,
derest Hert. af Holstein omedelbart komme till Regeringen. Andra sökte
åter i stillhet afbida tiden till att se, huru roed tillträdet af Regeringen
skulle ske, om dervid någon misshällighet skulle sig yppa .... och
derefter taga sina mesurer till sin nytta och etablissement".
2) Cederschiöld; Riksdagen 1719, sid. 359. Geijer; Teckning, sid. 97.
Tengberg; Bidrag, II. 50—60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
