Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
utbrast Carl Gyllenborg 1742 i rådet, "en man, som kunde
anföra hären i nationens geni, hvilket konung Carl så väl
känt och så lyckligen nyttjat". Ja väl! men hvar stode
en man att finna, som efter en krigsconseils varnande
rådslut och med en kommande riksdags efterräkning i
tankarne vågade ådagalägga den djerfhet, som ensamt kunde
medföra framgång? Äfven det pommerska kriget förflöt
utan en enda afgörande bragd; krigsconseiler med
granskande och dömande riksdagsmajoriteter för ögonen bragte
villrådighet i hvarje företag. Minnet af Lewenhaupts och
Buddenbrocks öde var ej egnadt att väcka tillförsigt hos
deras efterkommande i befälet. Ifrån den tiden var det
för uppmärksamma betraktare klart, att statsförfattningen
sjelf tillintetgjorde all krigslust liksom all lydnad hos
officerarne 3). Om befälet ansåg för sin uppgift att genom
politiska ränkor och ej genom tappra strider främja
fäderneslandets bästa, så skulle naturligen en riksdagskallelse
under krigstid blifva signalen till en ofantlig oreda. Är 1742
har dels med dels utan generalens tillstånd det högre
befälet så mangrannt lemnat hären och skyndat till riksdagen,
att uti de sista krigsconseilerna under fälttåget kaptener
allmänt gjorde regementschefers tjenst; och från år 1760
berättas det, àtt officerarne kommo "plutonvis" hem från
Pommern och skröto af att trots rådets förbud hafva
lemnat hären, som stod mot rikets fiender. "Det var mössorna,
som gåfvo första väckelsen härtill", heter det’), men för
att icke af dem vid riksdagen öfverflyglas, följde hattarne
exemplet. Partiandan dref dem bådadera och var hos båda
mägtigare än pligtkänslan och fosterlandskärleken; att den
först drog mössorna ifrån fanorna, var klart, ty kriget var
hattarnes verk och heldre såg ett parti sitt fosterland lida
än blomstra under motståndares ledning. Den generalmajor
— en grefve Kalling — som i Pommern sade general en
chef i ansigtet, "att han skulle göra sin skyldighet, men ej
*) Se Bilaga A.
*) Gustavianska Papperen, I. 38. Tengberg; Bidrag o. s. v. II. 100, 110.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
