Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
ciper hos sina lärjungar. Hattar och mössor, alla äro häri
lika brottsliga" 5). Denna dorn fälldes från en ståndpunkt,
höjd öfver de stridande partiernas — värdig Sveriges
dåvarande kronprins, dess blifvande räddare.
Så förbereddes embetsmannabildningen och hvad skolan
utsått drefs af lifvet till mognad. Partiskränet kunde lika
litet utestängas från rättvisans som från vetenskapens
tempel; det höll på att förvirra äfven de lagliga domstolarne.
En damm mot partisinnets inflytande, hvilken ej kan högt
nog värderas, var visserligen den trygghet, grundlagen gaf
såväl domare som andra tjenstemän att icke utan
ransak-ning och dom kunna afsättas. Om äfven detta grundlagens
löfte såsom så många andra någon gång sveks, kunde dock
en tjensteman i allmänhet göra sin pligt, äfven der den
kom i strid med de herskandes önskan, utan att derigenom
sätta sin tjenst i fara. Men vid tjenstemäns tillsättning
inverkade ofta partisinnet och satt ofta i de högre
instanserna öfver dem till doms. Der genom communernas val
domareplatser bortgåfvos, kunde den rådande stämningen
ej undgå att dervid öfva inflytande. Icke blott Stockholms,
äfven många landsortsstäders magistratsplatser besattes efter
dylika befordringsgrunder. Såväl Svea som Göta hofrätt
ansågs — åtminstone vid frihetstidens slut — hylla
mössornas tänkesätt. Af genomgripande betydelse i detta
afseende var det, att rikets högsta domstol bildades af
riksråden, hvilka, af de allsmägtiga ständerna valda och med
allt skäl kallade för deras fullmägtige, afgjorde
lagskip-ningsmål såsom andra ärenden efter de flesta rösterna. Så
sammanlupo domaremagten och regeringen regelbundet
i en högsta spets. Härtill kom, att ständerna, då de
voro tillsamman, kunde företaga revision af hvarje
serskild dom och i sista hand äfven bildade den högsta
be-fordringsmagten i riket, under det att så många af
domare och tjenstemän sjelfva voro såsom riksdagsmän
invecklade i partistriderna, att de nästan beherskade riks-
*) Gustav. Papperen, I. 116. Braune; 1. c. sid. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
