Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
heten af den "fusion" mellan båda partierna, som vid 1762
års riksdag varit på väg att försiggå.
Äfven mösspartiet hade väsendtligen förändrats under
den tid, det varit undertryckt. Det var icke längre samma
parti, som genom anslutning till hannoverska alliancen
ryckt Sverige undan beroende af Ryssland — som
sedermera, fast betänksammare än hattarne, velat afvakta ett
lägligt tillfälle att återtaga Ingermanland, Estland och
Liff-land och för detta ändamål velat, fast med fria händer,
mottaga franska subsidier, det var icke längre samma parti,
som kunde berömma sig att med Alströmers och Sahlgrens
hjelp först hafva framkallat handel och industri i Sverige.
Tjugufem års strid mot det herskande partiet hade hos
mössorna utbildat en opposition för dess egen skull. De
grundsatser, hvilka de nu förde i skölden, voro i korthet,
att landtbruksnäringen allena egde afgörande vigt för
landets välmåga, hvilken fabrikernas understödjande endast
tjent att skada, och att Sverige borde afsvärja hvarje krig
mot sina grannar och framförallt förjaga hela den
olyckliga drömmen om besittningar på andra sidan Östersjön.
Hade hattpartiet banat sig väg till väldet genom sitt djerfva
svärmeri tör Sveriges stora minnen, så hafva mössorna af
oppositionsdrift blifvit förda till ett fördömande af Sveriges
verldshistoriska bragder 2).
Sådana voro i theorien de grundsatser, kring hvilka
mösscheferna samlade sitt parti. Men liksom hattarnes
2) "Då Kong Gustaf Adolf och Kong Carl XII victoriserade som mest, var
riket utarmadt både på folk och penningar och fick aldrig equivalenter
derför". Nordencrantz; Tankar om Krig, I. 43. Jfr I. 50; II. 22,48.—
"Vi bebo ett land till sin belägenhet så beskaffadt att ingen oss det
missunnar –-Om ifrån den dag som Sverige i Kong Erik XIV:s tid
åtog sig att försvara Reval emot en befarad Ryssarnes öfvermagt, men
isynnerhet ifrån Westphaliska freden 1648 allt det folk och all den
egendom som jemväl sedermera varit förspilld för ultramarinska besittningar
hade varit använde till krig på våra kärr, ödemarker, vattenledningar
et] cet., så hade långt för detta inom Sveriges gränsor uti en förvarad
kropp gifvits mera fruktbärande jord och folk än alla dessa nu ändock
förlorade provincier innehålla, der Rikets styrka såsom på alla väders vingar
kringströdde varit och ett Imperium i Norden upprättadt som för
defensiva krig kunnat trotsa all afund på jorden. Bet uppväcker ängslighet att
tänka derpå". Till Riksens Höglofl. Ständer 1760, sid. 532.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>