Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
nytta, förbindelsen med ett parti i det vanmägtiga, söndrade
»Sverige erbjöd. Det hade derföre efter hattarnes fall år
1766 beslutit att söka förbindelse blott med Sveriges
konung, hvars magt det ville återupprätta. Det var
visserligen klart, att Frankrike ingalunda kunde förmå hattarne
att offra sin egen magt åt en suverän konung; 1769 års
riksdag, der de hade öfvervigten, forlopp äfven utan den
ringaste ändring i författningen, ehuru de förnämsta
männen af partiet varit benägna att gifva någon obetydlig
utsträckning åt konungens rättigheter. Men då Frankrike
såsom sitt parti erkände endast dem, som slöto sig till
konungen, och endast genom honom höll penningar tillhanda,
så förändrades en del af hattpartiet till hofparti.
Under det att ett hofparti af dessa skäl småningom
afsöndrade sig från de båda stridande riksdagspartierna,
fortgick den upplösning af dessa, som redan vid 1760 års
riksdag gifvit sig tillkänna. Ju mera dessa partier
öfvergifvit sin gamla grund, upphört att kämpa för stora
skiljaktiga grundsatser och förändrats till blott personliga
kotterier — hade gränsen mellan dem blifvit oviss eller
snarare öfverskreds än af det ena, än af det andra partiets
anhängare. En annan söndring, hvilken partistriden under
sin fortgång bragt i förgätenhet, gjorde sig i stället ånyo
bemärkt. Frihetstidens första riksdagar hade alla upplösts
i oenighet mellan stånden; denna oenighet hade, sedan
två olika politiska partier inom alla stånden efter 1726
års riksdag allt bestämdare utbildat sig, i fyrtio års
tid hvilat. Allteftersom partierna förlorade i kraft,
uppblossade den ånyo. Riksdagen 1766 slöts under en häftig
brytning mellan stånden, dervid svalget mellan adel och
ofrälse icke längre kunde döljas 6). En dansk statsman
förutsåg redan då, "att adeln en dag kunde förlora
tålamodet och afskaka ofrälsemännens ok, äfven med fara att
komma i beroende af hofvet". Att adeln äfven vid
riksdagen i Norrköping — 1769 — flera gånger öfverröstades
6) Tengberg; 1. c. sidd. 49 f., 92 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
