- Project Runeberg -  Om frihetstiden. Några anmärkningar /
XVI

(1867) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XVI

skulder i banken (VI. 4658 år 1757), förekomma verkliga premier
af flera slag. Följande efter Modée gjorda öfversigt torde, om
ock ej fullständig, visa både deras ymnighet och, huru olika
tider föredrogo olika arter af premier.

Premier för råvarors frambringande.

1741. Bönder, klockare, torpare m. fl. fingo 1 d:r s:mt årligen
för hvarje hvit gumse af engelsk eller spansk race, 16 öre
s:mt tör hvarje lamm, som föddes af samma race, och
sedermera årligen 8 öre för detta lamm. Edsvurna
pro-vincial-schälfrar skulle kringresa och meddela intyg eller
s. k. premiesedlar, hvilka osedan gällde vid skattens
betalande (III. 1741 f.). År 1757 förordnades, att at
de provincial-schäffiar, som ännu ej fått boställen,
sådana så fort sig göra lät skulle anskaffas. (VI. 4568).

1751. Sedan Manufactur-contoiret 1746 ålagt hallrätterna att
tillse, det ylle-fabrikörerna i rikets städer betalte
landtmannen för insänd ull lika mycket, som utländsk
ull af motsvarande godhet kostade på platsen (III. 2341),
sa bestämdes 1751, att i Stockholm, Nyköping,
Norrköping, Götheborg, Christianstad, Malmö m. fl. städer,
der fina klädesfabriker funnos, skulle för ull, som af
hallrätten blifvit erkänd premiegill, d. v s. af ett visst
minimivärde (2i d:r kopparm. per skålpund), 20 %
betalas i premium till säljaren och 5 % till köparen."
Säljaren slutar sedan med fabrikören det bästa han kan
och gitter om priset". (V. 3083).

1752. Bestämdes till schäferiernas uppmuntran, att, emedan
landtmannen ofta ej kunde få sin ull såld till skäligt
pris, skulle hallrätterna vara pligtige att efter två
edsvurna mäns värdering inköpa den goda ullen. Vid
dennas försäljning till fabrikören sedermera skulle denne
åtnjuta fjerde delen af det år 1751 utsatta premium.
(V. 3307).

1753. För hvarje skålp. inrikes alstradt och behörigen
upp-haspladt silke, som till fabrik försäljes, utfästes 10 d:r
s:mt i premium, för florettsilke 2 d:r, för inrikes god och
målen kräpp 20 % af försäljningssumman, för inhemsk
weide, som försäljes till färgerierna, samma premium,
för svensk vau och saffloi-blommor 15 %, för hvarje
tusental inrikes växta och till fabrikerna försålde,
svarsgode kardborrar 4 d:r kopparm. (V. 3567).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:56:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tnomfri/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free