- Project Runeberg -  Bidrag till historien om Sveriges krig med Ryssland åren 1741-1743 / Häfte 1. Förberedande underhandlingar, rustningar och öfverläggningar intill riksdagens slut 1741 /
2

(1857-1860) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning: Allmänna anmärkningar om den s. k. Frihetstidens statsskick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka ständerna utnämnt och hvilka af dessa blott voro
beroende. Det var en stor allmän skilnad mellan Gustaf
II Adolfs magt och den, hvilken Fredrik af Hessen
lagligen egde; den förre hade blott för vissa vigtiga fall gifvit
sin magt en inskränkning genom några allmänna ordalag,
hvilkas tolkning berodde af honom sjelf och hvilka tålde
att uttänjas, allteftersom hans egna krafter voro starka, då
deremot för den sednares magtutöfning i hvarje
förekommande fall stod en uttrycklig lagbestämning i vägen, så
att han i intet fall kunde herska utan att med detsamma
omstörta lagen. Men det finnes i Fredriks
konungaförsäkran också en serskild bestämning, som ensam är tillräcklig
att visa, det genom den sistförflutna statshvälfningen den
oinskränkta magten endast blifvit tagen från en och
gifven åt en annan; ty den, som innehar lagstiftningsmagten
odelad, har derigenom också hela statsmagten, och
ständernas församling hade genom 1720 års författning blifvit
en sådan oinskränkt herskare. Fredrik hade till den grad
erkännt ständernas oinskränkta lagstiftningsrätt, att han till
och med på förhand förbundit sig att rätta sig efter de
ändringar i regeringsformen, som ständerna framdeles kunde
finna nödiga. Enligt lagens ordalydelse hade ständerna
således en oinskränkt magt, men i sjelfva verket utöfvade
de den ej genast[1].

Det synes vara utom allt tvifvel, att de män, som
efter det carolinska enväldets fall uppgjorde förslaget till ett
nytt svenskt statsskick, från början åsyftat att förbehålla


[1] Emedan det under Frihetstiden ofta föreburits att Sverige år
1719 kommit under sin gamla författning tillbaka (jfr.
Riksdagskallelsen d. 15 Dec. 1718) och emedan de ofvan yttrade åsigter kunna
synas strida mot yttranden hos den utmärkte siste tecknaren af denna
tid (jemnf. C. G. Malmström; Sveriges Politiska historia 1718—1772
I. sid. 212) har jag uppfört §. 6 af Gustaf II Adolfs
Konungaförsäkran vid sidan af §§. 6 och 8 af K. Fredriks Försäkring af d. 22 Mars
1720 samt §§. 12 och 15 af Reg.-Formen d. 2 Maj 1720. Fredrik
lofvar (se hans Försäkring §. 6) att styra ”efter den Reg.-Form,
hvilken samtelige Riksens Ständer förledit åhr författat hafva eller nu
och framdeles, till deras säkerhet och välgång, pröfva nödigt at
förbättra och stadga.” I Ulrica Eleonoras Försäkring hade det ännu hetat
”med oss pröfva nödigt” o. s. v., men detta ”med oss” ansågs väl 1720
innebära förmycken magt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:16:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tnsvery/1/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free