- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
12

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Far och son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

regering. Konungens skål, och skälm den som icke tömmer
den i botten.
Riddaren drack, och då han druckit, vände han stånkan
upp och ned för att visa att den var tom. Sammalunda ock
Gösta och — gubben i spiselvrån. Med med några få
undantag läto de övriga sina krus stå orörda.
— Du kallar den för en skälm, som icke dricker den skålen,
skrek den tjocke borgaren, men det smädesordet vill jag
driva tillbaka i din hals, ty ingen ärlig svensk dricker för
papisternas furste och jesuiternas jaherre.
Nu uppstod ett fruktansvärt tumult i stugan. Värjor
drogos och utan tvivel skulle blodiga hugg vankats, om icke i det
samma en klar stämma skurit genom sorlet.
— Vem är det som vägrar att dricka vår nådige konungs
skål? Den skålen dricker jag, och då kunna hertig Carls
vänner tryggt göra detsamma.
Det var en främling, som obemärkt av de övriga inträtt i
stugan och yttrade dessa ord, i det han grep första bästa
ölkrus och förde det till läpparna. Sorlet tystnade och alla de
hittills så motvilliga fattade nu sina krus och drucko konung
Sigismunds skål. Främlingen, som genom ord och exempel
framkallat en sådan omvälvning i sinnena, var en högväxt
vacker riddare, med öppna manliga drag och ett godlynt
uttryck i sina blå ögon, vilka dock helt visst även kunde blixtra
av vrede. Klädd i harnesk från huvud till fot, tycktes han ha
gjort en lång ritt, ty hans ståtliga mundering glänste vit av
snö och rimfrost och i mustascherna över den friska, leende
munnen hängde istappar.
Riddaren tycktes vara känd av alla de närvarande, vilket
bevisades icke blott av den villighet, varmed man rättat sig
efter hans önskan utan ock av de hälsningar han utbytte med
flera av dem.
Riddar Arvid gav sonen en vink att följa och avlägsnade
sig därefter utan att vidare inlåta sig med de personer, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free