- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
14

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Far och son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyckte, att den skräpiga gästgivaregården blev ljusare därvid.
Men så svingade hon sig lätt och vigt upp i sadeln, de
båda riddarna bestego sina hästar, och alla tre redo i skarpt trav
bort åt Uppsalavägen, åtföljda av ridknekten, som haft sin
klippare bunden vid grinden.
Gösta stod drömmande kvar och såg efter den vackra
amasonen. Plötsligt fick han syn på att scenen haft en annan
åskådare utom honom själv. I dörren till ett av uthusen stod
nämligen samme gubbe i slokhatt, som han aftonen förut sett i
gäststugan.
Gösta gick fram till honom.
— Kan ni säga mig, sporde han, vem den unga damen var,
som nyss red bort i sällskap med de två riddarne?
Gubben, vilken, enligt vad Gösta nu såg, bar en dräkt, som
den tiden brukades av dem som tagit magistersgraden vid
någon akademi, betraktade ynglingen med en forskande blick
och svarade med en lätt utländsk brytning: .
— Nej, det kan jag icke, men ridknekten bar
Forstenasläktens vapen. Dock kan det hända att han var i Anders
Lennartssons tjänst och icke i den unga damens.
Gösta, som skulle haft god lust att fortsätta samtalet och
därunder erfara vem den mystiske gubben själv vore,
funderade just på, hur han därvid skulle lägga sina ord, då
främlingen avklippte varje möjlighet därtill genom att plötsligt
försvinna i byggnadens inre. Ynglingen stod och undrade, vad
som vore anledningen till gubbens tydliga folkskygghet, då
han kände att någon helt sakta drog honom i kappan. Då
han vände sig om, stod framför honom den svartögda
danserskan, som kvällen förut suttit nere vid dörren i gäststugan.
— Förlåt, vackre, unge herre, sade hon med mjuk och
välljudande stämma, men med stark brytning på ett språk, som
Gösta antog vara polska, jag skulle så gärna vilja veta, vem
den gamle mannen var, som nyss stod här i dörren och som
ni talade vid. Kanske kan ni säga mig det?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free