- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
15

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Far och son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej, svarade Gösta, som nu med välbehag betraktade
den unga flickans sydländska skönhet, det kan jag icke, men
av dräkten att döma synes han mig vara en lärd doktor. Men
vem är ni då själv?
— Jag, svarade flickan, liksom förvånad över att någon
brydde sig om att spörja efter vem hon vore — jag — jag är bära
stackars Gisela, danserskan.
Med. dessa ord skyndade hon bort med så lätta fjät, att de
verkligen gjorde heder åt hennes konst.
— Det ser ut som vore morgonluften full av frågor i den
här gästgivaregården, mumlade Gösta för sig själv, i det han
gick till logen för att säga till om hästarnes sadlande.
Då riddar Arvid och hans son några timmar senare redo in
i staden Uppsala, kunde de ej annat än högeligen förundra sig
över det brokiga liv och den för en svensk landsortsstad den
tiden högst osedvanliga rörelse, som rådde på dess smala
gator. Riddare i blanka harnesk och med vajande plymer redo
på kostbart munderade hästar och åtföljda av svenner och
knektar, borgare och bönder bildade täta flockar, hovmän och
deras tjänare ilade hit och dit, ryttarskaror redo i olika
riktningar, studenter och djäknar, hantverkare och krämare,
adelsfröknar eller matronor i bärstol, lantfolk, konstmakäre
och vandrande musikanter, allt detta förenade sig till ett högst
livfullt staffage till den annars så tysta och anspråkslösa
staden, vars låga och mestadels torvtäckta hus rent av tycktes
skämmas inför deras fina främmande. Men vad som gav
tavlan en här i landet hittills nästan osedd färgprakt, var de
många polska nationaldräkter, som i brokigt virvarr blandade sig
i folkvimlet. Än såg man polska adelsmän i sina vackra,
färgrika dräkter, än hovets polska soldater, de s. k. hej dukarne,
i deras för svenska ögon sällsamma klädnad.
Troligen har aldrig Uppsala, varken förr eller senare,
erbjudit en så livfull och brokig tavla.
Men så slöt den gamla biskopsstaden nu ovanligt mycket in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free