Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Mala Spina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss, den rätta trons försvarare och lemmar i Jesu heliga orden,
innebär detta tronskifte ett löftesrikt hopp. Den nye konungen är
med hela sitt hjärta fästad vid den katolska kyrkan och med
starka band även vid vår orden. Det hoppet ligger då nära till
hands, att sonsonen skulle gottgöra, vad farfadern brutit emot
den heliga kyrkan, att, med andra ord, detta kätterska land
skulle återföras till den heliga stolens lydno. Och en dylik
förtröstan vinner i styrka därav, att den avlidne konung Johan i viss
mån förberett marken till denna nya, pånyttfödande sådd. Men
vad sker? Knappt har Sigismund satt foten på sitt arvrikes jord,
förrän han mötes, icke av underdånig hyllning och lydnad, utan
av fordringar. Man vägrar honom rent av att taga sina
konungsliga rättigheter i besittning med mindre än att han med hand och
ed förbinder sig att uppfylla vissa villkor. Och hurudana äro då
dessa fordringar? Jo, sådana, att deras uppfyllande platt
fördärvar det hopp, varom jag nyss talat. Det är i synnerhet tre punkter
det gäller: Han skall bekräfta Uppsala mötes beslut; fastställa
valet av Abrahamus Angermanus till ärkebiskop och underskriva
eto konungaförsäkran, innehållande bekräftelse på adelns
privilegier och åtskilligt annat. Den sistnämnda punkten ginge väl an,
ty en dylik konungaförsäkran, fastän förnuftsvidrig i ett arvrike,
har i verkligheten föga att betyda. Men underskriver han de två
förstnämnda punkterna, så vore det liktydigt med en kunglig
stadfästelse av kätteriet, och det ville varken Sigismund eller hans
rådgivare gå in på, som ju helt naturligt är. Emellertid styrkte jag
konungen i att icke tvärt och oåterkalleligen svara nej, utan
beträda underhandlingens väg. Här i Uppsala äro nu riksens
ständer församlade, och många av ståndens ledamöter äro ganska
enfaldiga, vadan det någon tid såg ut, som om det skulle lyckas
att få dem över på vår sida. Särskilt ha vi goda förhoppningar
om bönderna och borgarena i detta hänseende, och inom adeln
har ju konungen många vänner. Men det blev klart, att där fanns
ett oövervinneligt förhinder för våra agenters övertalningsförsök
— hertigen. Vad våra agenter byggt upp om dagen, rev han ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
