Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Ett aftongille hos hertig Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färd och övermod, sade han. Den sämste glop ibland dem
tycker sig bättre än en svensk ädling, och han skyr inte att
tala om det heller. En av de där papegojorna sade härom
kvällen helt offentligt: »Om bara kungen gåve oss lov, så skulle
vi snart driva hertigens byraekor till skogs.» Och komma de
ut i staden och få syn på en vacker svensk flicka, så slå de ned
på henne, som höken på en duva, ginge hon också i både fars
och mors sällskap. Erik Ulvsparre kan ge besked om den
saken, ty han hade av slik anledning en rencontre med
papegojorna i går. Berätta själv, Erik!
Erik Ulvsparre, en yngling av herkulisk växt och däremot
svarande kroppskrafter, men något blyg och tafatt till sitt
sätt, syntes föga tillfredställd av denna uppfordran, men på
förnyad uppmaning berättade han:
— Å, det var bara min värds dotter, en snäll och mycket
sedesam, men ganska vacker jänta, som skulle i går vid
skymningsdags gå tvärs över gatan för att hämta mjölk hos
grannen. Så kom där i detsamma en flock papegojor, och de togo
fatt i flickan, revo av henne schalen, slogo sönder
mjölkflaskan och ville draga henne med sig. Modern, som såg det
genom fönstret, lopp till för att frälsa flickan, men på henne
drogo de kjolen Över huvudet och knöto ihop den alldeles som
en säck. Vid hennes rop rusade mannen, som är skräddare
till yrket, till för att försvara de sina, men klena vapen hade
han och ej heller förstod han sig vidare på att bruka dem, så
honom satte de snart ur leken, blödande ur flera sår och
oförmögen att försvara sig själv, än mindre någon annan. Under
detta tumult låg jag på min säng och tog mig, skam till
sägandes, en skymningslur, ty jag var nyss hemkommen efter att
ha suttit i sadeln hela dagen. Väl tyckte jag mig höra rop
och stridsbuller, men kunde ej få klart för mig, om jag drömde
eller var vaken. Men så kom skräddarens piga och väckte
mig och bad mig för Guds skull frälsa hennes husbondefolk,
som råkat i perlamente med polacker ute på gatan. Nå, yr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
