Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen, som icke känt sig mindre generad av bullret i
kyrkan och bondens ord, lät sig nöja med detta i hast
påhittade ceremoniel, och därefter fortgick det hela ostört tills
kröningshögtidligheten var förbi, och kröningståget ordnade sig
och satte sig i rörelse tillbaka till slottet, där hyllningen skedde
å borggården, varvid de kungliga och furstliga personerna,
riksrådet och övriga dignitärer tagit plats på en för tillfället
det fria upprest tribun.
Mala Spina hade icke deltagit i kröningståget och var ej
heller synlig i kyrkan, detta på grund av hertigens särskilda och
av rådet understödda begäran. Under kröningsceremonien satt
en i brun kåpa insvept munk högt uppe på en läktartrappa i
domkyrkan, varifrån han hade god utsikt över koret. Munken
hade dragit kapuschongen ned över ansiktet, men hade någon
blickat in bakom den samma, så skulle han i den tarvlige
klosterbrodern ha igenkänt ingen mindre person än påvens nuntius
och konung Sigismunds förnämste rådgivare. Han skulle ock
ha sett, att de blickar, varmed munken från sin upphöjda plats
betraktade kröningshögtidligheterna, voro allt annat än blida.
Innan vi avsluta kapitlet om konung Sigismunds kröning,
torde det vara på sin plats att nämna några ord om
huvudpersonen däri, konung Sigismund själv.
Konung Johan den III:s äldste son och efterträdare,
Sigismund, vid kröningen omkring 28 år gammal, var en storväxt
och ståtlig herre med ädelt utseende. Han hade ett långlagt
ansikte, stora, blå, tankfulla ögon, stor näsa, läpparna dolda av
mustascher och hakan prydd av ett spetsigt pipskägg. Det
mest utmärkande för hans yttre var dock det påfallande drag av
djup tungsinthet, som ständigt vilade över hans ansikte. Sällan
sågs han le, aldrig skratta. Man sade, att denna dysterhet vore
ett lyte, som kom sig därav, att han var född i fängelse. I hans
liv funnos nog andra anledningar till tungsinthet, men det låter
dock mycket väl tänka sig, att de förhållanden, som rådde under
hans tidigaste barndom, kunna ha medverkat till hans anlag för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
