Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sans huvuden, men så försvann hon bakom en skogsdunge och
syntes icke mer.
Gösta Svan, som av fullaste hjärta deltagit i det svenska
jublet, kastade längtansfulla blickar efter den flyende. Han hade
igenkänt he ne. Det var samma flicka, som han tidigt på
morgonen såg i Litslena gästgivaregård, då hon red bort därifrån i
sällskap med överste Anders Lennartsson och en äldre, okänd
riddare. Hon hade då gjort ett outplånligt intryck på honom,
och detta stegrades i än högre grad nu, då han återsåg henne
under så egendomliga omständigheter.
Men det fanns en annan, på vilken den trollska uppenbarelsen
hade gjort ett ännu djupare intryck, och det var Stephan Zinsky.
Han hade kommit fram till den kungliga logen, just då »den
okände riddaren» avtog sin hjälm, och mållös, stelnad till en
livlös bild, hade han betraktat henne utan att kunna slita sina
blickar ifrån hennes ansikte. Jubelropen och larmet existerade
ej för honom, han endast betraktade henne. Men då den sista
skymten av hennes fladdrande lockar försvunnit i fjärran, blev
det liv i den järnklädda statyn; med fasta steg trädde han fram
för konungens loge, drog sin värja, sönderbröt den i flera bita
mot knäet och sade med dyster stämma:
— Herre! Konung! Det svärd jag dragit i din tjänst, kan jag
ej längre bära. Hädanefter är jag en vapenlös man, ty jag har
i öppen strid blivit besegrad av en kvinna.
— Var tröst, Zinsky, utropade konungen, och tag ej missödet
så häftigt. Ej är det i vapenskifte utan i ridkonst, du blivit
besegrad, och sådant kan hända den tappraste.
Zinsky tycktes ej tillfredsställd av dessa tröstegrunder, men
stum och med lutad panna drog sig den stolte ädlingen tillbaka.
— Kan någon av de närvarande, sporde konungen, upplysa
mig om, vem denna flicka var? Tyvärr blev jag så förvånad
över att finna en jungfru under hjälmen, att jag icke kom mig
för att giva befallning om hennes kvarhållande.
Nej, ingen kunde svara på den frågan. Ett knappt märkbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
