Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta befallde Bryngel att sätta tiggaren upp på sin häst och
att sålunda forsla honom till den närbelägna gästgivaregården.
Denne brummade något i sitt skägg, ty gamla adelstjänare äro
sällan ömhjartade emot tiggare, men han var allt för väl
uppfostrad för att icke lyda sin unge herre . Och efter en kort stund
gjorde den något underliga kavalkaden sitt intåg på Länna
gästgivaregård, där den väckte ett uppseende, som man dock
av respekt för den unge adelsmannen aktade sig för att visa.
Gösta lät giva tiggaren både mat och dryck och betalte
därjämte för kost och logi i tre dagar, på det han måtte få tillfälle
att återhämta sina förlorade krafter.
Tiggaren var utomordentligt tacksam. Sedan han stillat den
värsta hungern, erbjöd han sig självmant att berätta sin
historia, och då där var något hos honom, som intresserade Gösta,
och enär det icke brådskade med resan, beslöt den senare att
stanna ännu en stund på Länna gästgivaregård och att därunder
låta tiggaren förtälja sin levnadssaga.
— Beträffande min tidigare barndom, började tiggaren,, så
är därom föga annat att förtälja, än att jag föddes av fattiga,
men hederliga föräldrar. Vid 15 års ålder kom jag in på
Strängnäs gymnasium, och därmed begynner min historia. Ni tror
säkert, ädle herre, att vad som huvudsakligen läres på ett
gymnasium är teologi och latin. Nej, säger jag, huvudämnet är
konsten att tigga. Varje djäkne får ett visst distrikt av staden och
vissa socknar av den omgivande landsbygden för att däruti öva
sig i konsten att leva av andras givmildhet. Det är den s. k.
sockengången. I detta viktiga läroämne visade jag från början
en utomordentlig begåvning. Ingen av mina kamrater hemförde
så rika gåvor som jag, ingen levde så gott och bekymmerslöst av
sitt arbete i barmhärtighetens tjänst som jag. Snart fann jag
mitt eget distrikt alltför inskränkt för min talang, och så
arrenderade jag det ena efter det andra av kamraternas, d. v. s.
innehavaren fick mera, än han själv skulle kunnat uppbringa, och
ändå hade jag en god vinst på affären. Det är klart att så fli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
