Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det fanns platser i nejden, där det rent av vimlade av
villebråd. Också drev han vida omkring med sina hundar och sin
lätta stålbåge — vid denna tid hade »röret», d. v. s. eldgeväret,
ännu ej utträngt bågen såsom jaktvapen — och ju mera hösten
framskred, dess tätare och långvarigare blevo hans jakter. Och
däremot hade prinsessan intet att invända. Genom det myckna
villebråd, han förde till borgen, blev hennes hovjunkare
nyttigare än i utövandet av en tjänst, som egentligen icke var
någon tjänst. Själv var hon i olikhet med många av sina
kvinnliga samtida av högre stånd föga road av jakt, men däremot
satte hon värde på den omväxling i bordets rätter, som hennes
hovjunkares jaktnöje beredde henne. Och sålunda ledde jakten
till fördel och tillfredsställelse för båda parterna.
En dag i början av november hade Gösta Svan fördjupat sig
i de vidsträckta skogarna norr om Slätbaken och därunder av
älgspår låtit leda sig längre bort, än han från början avsett.
Slottsjägaren, som han haft med sig, hade han tappat bort
under jakten, och när det började lida mot kvällen och mörkret
föll på i skogen, gjorde han den oangenäma upptäckten, att han
alldeles förvillat sig. Hundarna drevo långt i fjärran och han
kunde icke längre ens höra deras skall. Då han började jakten,
hade vädret varit ganska vackert, om än mulet, men mot
aftonen insvepte sig skogen i grått töcken, som allt mera tätnade
och begränsade utsikten till den allra närmaste kretsen, och
snart började ett snöblandat regn falla, vilket ännu mera ökade
svårigheten att taga sig fram. Han kunde icke längre ens hålla
reda på väderstrecken och hade ingen aning om, var han
befann sig.
Gösta Svan var ingen förvekligad riddare av kakelugnsvrån
utan tvärt om sedan sin tidigaste barndom härdad i skog och
mark, men utsikten att under ett sådant väder tillbringa en
novembernatt i skogen föreföll honom dock allt annat än
angenäm. Färgäves hade han försökt att från toppen av en
bergklint skaffa sig översikt av nejden och ej heller hade det lyckats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
