Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu. öctt då han erbjöd sig att skicka en tjänare till Stegeborg
med underrättelse om missödet, emottog Gösta med
tacksamhet detta erbjudande av sin fars gamle vän, som på det högsta
intresserade honom. På Stegeborg hade han ju intet att
försumma, och han insåg mycket väl, att några dagars stillhet skulle i
hög grad befordra den sjuka fotens återställande. Härtill kom
att han var icke så litet nyfiken på att lära närmare känna sin
värd, om vilken ginge mycket mystiskt tal, och därtill skulle ju
några dagars vistande på Mem lämna ett ypperligt tillfälle.
Sedan Erik Bagge, biträdd av gamle Velam, med stor omsorg
och skicklighet förbundit foten, serverades några efter den långa
skogsvandringen ganska välbehövliga förfriskningar, och
därefter fördes Gösta av sin tjänstvillige värd till en trevlig
kammare, där en ypperlig säng väntade honom. Gamle Velam var
honom följaktig till sovkammaren, och medan gubben ställde i
ordning för natten, betraktade Gösta med intresse och sympati
hans vackra, åldrade ansikte med det böljande silverskägget och
den böjda, men, som det tycktes, ännu kraftfulla gestalten. Där
vilade dock, tyckte han, ett drag av sorgbundenhet över den
gamle, särskilt i de kloka och för en så gammal man ovanligt
djupa och klara ögonen.
— Helt visst har. du, gamle Velam, upplevat mycket i dina
dagar och varit med i månget äventyr, sade Gösta för att inleda
ett samtal. Kanske har du varit en trotjänare åt den gamle
amiralen, innan du blev det åt hans son.
— Ja, herre, det har jag, svarade han. I min ungdom följde
jag Jakob Bagge i mången het dust både till lands och sjös, ty
han var en lika tapper och lyckosam krigsherre på landbacken
som ombord på amiralskeppet. JVIitt första vapenprov gjorde
jag under Daekefejden, då vi kämpade mången prövande strid
i de småländska skogarna. Sedan följde jag min herre i alla
hans vapenskiften ända till olycksdagen år 1564, då han råkade
i dansk fångenskap. Då blevo vi skilda åt, ty visserligen blev
även jag fången, sedan jag såsom genom ett under blivit levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
