Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månliga friareanbud blott för att icke behöva skiljas från sin
gamle far. Min äldste son Lambert växte upp som en ovanligt
lovande gosse, rank som en ung fura i nordanskog och med ett gott gry
att bli en god krigsman i ledet, som hans far var före honom. Men
då han kommit något mera till åren, märkte jag, att han därtill
var begåvad med stark lust och rika anlag för en högre lärdom,
än som kommit personer i min ställning till del. Knappast skulle
jag dock satt pilten i lärdomsskola, om icke självaste min gamle
herre, amiralen, därtill styrkt mig. »Om pojken har håg för
boken,» sade han, »så sätt honom i skola. Tappra och starka karlar
ha vi gott om här i landet, men gäller det män med kunskap och
vett, så är det icke så. Ofta hörde jag gamle kung Gösta beklaga
sig över den saken. Ej heller bör kostnaden avskräcka dig, ty
den vill jag draga försorg om.» Nå, under sådana förhållanden
skulle det ju varit dåraktigt att sätta sig emot hvad som hade
allt sken för sig att vara pojkens lycka, och jag lät honom komma
i skola. Och det dröjde flera år, innan jag fick skäl att ångra det
beslutet. Tvärtom hade jag länge idel glädje av pilten. Aldrig
hörde jag annat än beröm om honom, och på otroligt kort tid kom
han upp i gymnasium, där han alltid var en av de främste i sin
ring, ja, vid ett par tillfällen till och med så utmärkt sig, att han
väckte uppmärksamhet vid själva hovet och fick belöning av
kung Johan, som alltid mycket intresserade sig för lärdomens
ämnessvenner. Denna utmärkelse gjorde hans olycka. Ty
samma år, som jesuiten Possevinus kom till Stockholm, fick han vid
en högtid uppdraget att hålla en offentlig oration, som ådrog
honom de nu allsmäktige katolikernas uppmärksamhet. Det
ingick i deras planer att för sina intressen värva lovande ynglingar,
och de kastade sina blickar på min son. Ty värr fick jag veta
detta för sent. De hade redan fångat honom i sina nät, och till min
förskräckelse erfor jag, att han höll på att bli katolik. För att
rädda ynglingen fattade jag då ett raskt beslut — jag tog honom
bort från Stockholms gymnasium och flyttade honom i stället till
Strängnäs, som låg inom hertigdömet, den enda plats, där vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
