Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ut med språket, flicka! Säg genast vem det är och vad det
gäller.
— Det är Lambert, som kommit tillbaka, viskade hon nu. För
Guds skull, far, var icke hård emot honom. Han är fattig och
olycklig.
Om en hemsk vålnad uppenbarat sig i rummet, skulle gubben
Velam icke ha blivit mera lamslagen av skräck än han blev av
dessa ord. De hade ju alldeles nyss talat om Lambert. Velam
hade ju själv så ivrigt försäkrat, att sonen aldrig skulle komma
tillbaka, och så i samma ögonblick — var icke detta som ett spel
av hemlighetsfulla makter — drömde han eller var han vaken?
Den frågan kunde gubben icke få något svar på, hur hans hjärna
än arbetade. Skälvande i alla lemmar hade han åter sjunkit ned
på fönsterpallen och satt där, vaggande kroppen fram och
tillbaka under det han som i själsfrånvaro ideligen upprepade namnet
Lambert, Lambert.
I detsamma inträdde riddar Erik Bagge. Förundrad
betraktade han den upprörda flickan och den halvt medvetslöse gubben.
— Guds död, vad står på här, efter som I ären så upprörda,
sporde han, vändande sig först till Velam och sedan, upprepande
samma fråga, till Anna. Men av ingendera fick han något svar.
Det blev i stället Göstas lott att här gripa in och förklara, och med
den vetskap om Velams familjeförhållanden, som han nu erhållit,
var det icke svårt att göra det på ett sätt, som fullkomligt satte
riddaren in i situationen.
Tankfullt strök riddaren sitt skägg, sedan Gösta slutat sin
förklaring, och betänkte sig ett ögonblick. Därpå sade han till sin
gamle trotjänare:
— Vad nu, Velam, gamle vän, den förlorade sonen är
återkommen, men ändå bereder du dig icke att slakta den gödda kalven.
Du går icke ens ett steg för att möta honom, sluta honom i dina
armar och lova honom tillgift, om han förlåtelse är värd. Och
ändå har du i femton långa år sörjt honom såsom endast en älskande
fader kan sörja. Velam, har du glömt den kristliga kärlekens bud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
