Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än att lägga hennes öde i min hand. Då jag begärde henne, fick
jag ett avvisande svar i sådana ordalag, att jag behövde hela min
självbehärskning för att icke svara i samma ton. Men värre blev
det sedan. Riddaren fick genom en tjänare, som han köpt att
förråda oss, veta att jag hemligen, trots avslaget, träffade min
hjärtevän och umgicks med planer att bortföra henne. Då
kände hans vrede inga gränser. Han förolämpade mig offentligt och
svor att aldrig giva sin dotter åt en »frilloson». Det sista var för
mycket för mig, en sådan skymf kunde endast avtvås i blod, och
jag utmanade honom på envig. Han föll för mitt svärd. Min
moder var hämnad, men på samma gång min egen jordiska lycka
krossad, ty icke kunde jag äkta dottern av en man, som jag dödat,
låt vara i öppen och ärlig strid.
— Efter denna förfärliga händelse finnes det en lucka i mitt
liv, som mitt minne aldrig lyckats fylla. Jag blev svårt sjuk,
icke blott till kroppen utan även till själen. Jag hade övergivit
min konung och herre för det att han blev sinnessjuk «—Gud
straffade mig genom att låta mig själv bli vansinnig. Dock
återvände både hälsa och förnuft efter någon tid, och därmed även
minnet. Småningom blev jag den man, jag nu är, en folkskygg
enstöring, som helst lever i ensamhet med sina minnen, och som
därför betraktas med misstänksamma blickar av den omgivande
världen. Dock hade Gud unnat mig att i all min sorg uppleva
en stor glädje. Min far blev lös ur fångenskapen, och jag fick åter
sluta honom i mina armar, efter sju års frånvaro. Jag levde
upp ånyo av kärlek till honom, och under de år, vi åter fingo
vara tillsamman, återvann jag mycket av mitt forna
levnadsmod. Ja, till och med då jag sporde, att den hjärtevän, från
vilket blodet på mitt svärd för alltid skilt mig, ingått äktenskap
med en aktad riddersman, kände jag endast en stilla sorg utan
all bitterhet. Men med min faders död, som inträffade år 1577,
hopade sig ny grämelse i mitt hjärta. Det var icke sorgen över
den gamle. Han var mätt av levande och längtade till den
eviga vilan. Varför skulle jag missunna honom den, hur stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
