Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tomhet det än blev i mitt liv efter honom. Nej, det var mina
syskon, som nu dröpo gift i min själ. Min far var én mäkta rik
man, och den stora förmögenheten hade han i sitt testamente
skiftat så, att jag erhållit en kanske allt för riklig del. Pock
skulle jag gärna avstått något därav till mina halvsyskon, om
de i vänskap och sämja därom anhållit, ty mitt hjärta har
aldrig hängt fast vid jordiska skatter, fast lögnaktiga människor
sådant tillvita mig.
Men i stället drogo de arvsfrågan inför riksrådet och yrkade
testamentets upphävande, på den grund, att jag vore född av
ofrälse moder. Åtminstone, förmenade de, kunde jag av detta
skäl aldrig besitta fjälsejord, även om del i lösöret på grund av
testamentets lydelse ej kunde frånkännas mig. Men trots alla
påtryckningar och bearbetningar lyckades de ej driva sin vilja
igenom. Testamentet blev genom rådets dom fastställt och min
frälsemannarätt förklarad oantastlig. Då deras anslag emot min
arvedel sålunda gingo om intet, förföljde de mig med sitt hat och
sökte att på allt sätt skada mig. Men icke heller i detta hänseende
ha de uppnått sitt mål, ty eftersom jag högst sällan söker mina
likars umgänge och av ingen är beroende, har jag föga ont av
det skvaller, som löper omkring i bygden. Och varje försök att
göra mig misstänkt i hertig Carls ögon har åtminstone hittills,
tack vare hans vänskap och förtroende för mig, helt och hållet
misslyckats.
Riddar Erik tystnade och även Gösta teg, begrundande den
egendomliga och sorgliga levnadssaga han nu hört förtäljas.
Men efter en stund sporde han:
— Har du aldrig återsett henne, som var din hjärtevän i
ungdomsåren?
— Jo, svarade Erik, i det en ljusning gled Över hans vemodiga
drag, jo, det har jag helt oväntat och för icke länge sedan. Det
var vid konung Johans kröning år 1569 jag såg henne första
gången — vid Sigismunds kröning i början av detta år återsåg
jag henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
