Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Var du, riddar Erik, vid kröningen i Uppsala, sporde Gösta
förundrad; jag såg dig aldrig där.
— Nej, jag deltog aldrig i festerna eller samkvämen, men jag
hade dragit dit med mina huskarlar, då hertig Carl kallade, och
uppehöll mig i hans här, men i den del av den samma, som låg
inkvarterad i de omgivande byarne och kungsgårdarne. Det
var således föga underligt, att du icke såg mig. Men hade jag
vetat att din fader, min gamle vän Arvid Svan, då var mig så
nära, skulle jag uppsökt honom, men därom var jag okunnig,
ända tills du nyligen Berättade mig, att han bevistat kröningen.
Att vi båda nu stodo inom olika partier, skulle säkert icke, om
jag rätt känner Arvid Svan, stört vår gamla vänskap.
Gösta nickade bekräftande.
— Du träffade således din ungdomsbrud vid kröningen? Huru
fann du henne? sporde han.
— Lika fager, lika vän och lika ung, som då jag första gången
såg henne vid konung Johans kröning.
— Lika ung, utropade Gösta förundrad. Där låg ju dock
tjugofem år emellan de båda kröningarna?
— Ja, hon var vid ungefär samma ålder nu, som då jag såg
henne vid förra kröningen.
Gösta blickade vid detta svar forskande på sin värd, och i
ögonblicket for genom hans hjärna misstanken, att denne icke
vore rätt klok. Sägnerna om hans besynnerlighet runno honom
i minnet, och själv hade han ju nyss omtalat, att han varit
sinnessjuk. Detta måste fortfara ännu, fast Gösta under hela sitt
vistande på Mem icke kunnat märka det förrän nu. Kanske
vore det endast, då tankarna föllo på hans ungdomskärlek, som
förnuftet grumlades.
Riddar Erik läste sin unge väns tankar i hans ögon och log.
— Du må dock härvidlag icke taga mitt yttrande alldeles efter
bokstaven, sade han. Min ungdomsväninna har nog samma
egenskap, som andra dödliga, den nämligen att bli äldre med
åren. Nej, rätteligen förhåller det sig så, att den unga flicka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
