Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«— Så gå vi ut och draga den längre upp på land, menade
Gösta, och gubben var inte sen att bifalla detta förslag.
Några minuter senare befunno de sig nere vid stranden och
kommo, som ordstävet lyder, i grevens tid att rädda båten, som
redan nåtts av vågsvallet och ryckte betänkligt i trossarne.
Skummet från strandbränningarne sprutade de två männen i
ansiktet under arbetet med båten, och där ute på fjärden, som
var full av »vita gäss», rullade långa, svartgröna böljor till storms,
mot strandens hällar.
— Kors i alla mina dar! utropade plötsligt gubben Matts, i
det han höll upp att hala in båten och lade handen över ögonen,
i det han förvånad spejade ut över fjärden — kors i alla mina
dar, där kommer en båt drivande för stormen rakt mot Hästön.
Gud late honom gå klar för »grynnan» där ute, annars är han
förlorad.
Även Gösta upphörde med arbetet och blickade ut över
våg-kammarne. Det var redan ganska mörkt över fjärden och
luften tjock av snö och vågstänk, men likväl såg han en båt, vilken
med nätt och jämt så mycket segel uppe, som behövdes för att
styra, i rasande fart ilade emot dem.
— Var ligger »grynnan», sporde han.
— Mitt emellan båten och oss i rak linje, och om han inte
lovar inom två minuter, så sitter han där, svarade gubben.
— Lova, lova! skrek Gösta allt vad han förmådde.
— Lova, lova, instämde gubben Matts med all sina lungors
kraft.
Men att ropa mot vinden i denna storm var lönlöst. Det var
liksom om blåsten drivit orden tillbaka i de ropandes halsar,
helt visst nådde ljudet knappast några famnar ifrån dem, än
mindre ut till båten, som allt jämt ilade fram i samma riktning.
— Nu stöta de på, Gud hjälpe dem, utropade plötsligt gubben
Matts, och i samma ögonblick hördes ett krasande ljud, som då
timmer bräckes, båten stannade, reste sig ett ögonblick liksom
på ända och kastade sig därefter på sidan, liksom en häst, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
