Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»går över». Nödrop, i vilka en kvinnas ångestskri blandade sig,
hördes från skäret, och Gösta tyckte sig till och med se
människor, däribland en kvinna, med långt, i stormen fladdrande hår,
klamra sig fast vid vraket, under det vita brottsjöar spolade
över dem.
— Vi måste rädda dem, ropade Gösta och började åter skjuta
ut den på land uppdragna båten.
— Om vraket fastnat på »grynnan» och de kunna hålla sig
fast vid det utan att spolas bort av sjöarne, så kunna vi kanske
taga dem i land, men då måste vi vara tre i båten, ty två äro
för litet i en sådan sjö. Jag skall kalla på Elsa, hon är lika god
som någon karl på sjön, förklarade Matts.
Med Elsa menade han sin 19-åriga dotter, som brukade hjälpa
honom vid fisket.
Elsa infann sig, båten sköts ut, och nu började ett styvt
arbete att ro mot sjöarne. Gösta tyckte att det gick med snäckans
gång och att hur de arbetade, så var det ändå alltid lika långt
till vraket, men omsider närmade man sig skäret. Tvenne
människor, en äldre man och en pojke, syntes klänga sig fast vid
detsamma. Men var var kvinnan, vars konturer och fladdrande
hår Gösta sett i mörkret och vars skrik han tyckt sig höra? En
väldig våg, som nu hotade att vräka deras farkost över ända,
gav honom svar på denna fråga. På dess av vitt skum
omslutna huvudgärd vilade ett marmorvitt kvinnoansikte i dödens
sömn. Det föreföll Gösta som hade han förr sett dessa ädla,
bleka drag, men det var icke nu tid att leta i minnet. I samma
ögonblick båten genomskar vågen, lyckades han med ett djärvt
grepp få fast i den flytande kvinnan och lyfta henne upp i båten.
Var hon död? Det hade han ej nu tid att undersöka. Endast
det såg han, att det icke var någon kvinna ur folket, utan en
förnäm dam, klädd i sådan dräkt som man bar vid hovet.
En förnäm hovdam i denna simpla fiskarbåt! Huru skulle
detta förklaras? Det gav han sig ej nu tid att tänka över, ty
ännu återstod att rädda fiskaren och hans pojke, vilket var vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
