Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårare, ty det var förenat med stor fara att närma sig grandet,
där vraket satt fast. Men tack vare Fiskar-Matts och hans
dotters skicklighet och noggranna kännedom om belägenheten,
lyckades det till sist, och så vändes stäven åter emot Hästön.
Hade det gått sakta att ro ut till vraket, så gick det desto
fortare tillbaka, ja nästan allt för fort, ty det var nära att båten
krossats emot strandhällen. Dock lyckades de att bringa den
och dess last i land, och först nu blev Gösta övertygad om att
den förnäma damen, som han ryckt ur böljans famn, icke var
död. Så småningom återkom hon till liv och sans.
Det var med ytterlig förvåning Gösta i den till livet
återvak-nande flickan igenkände — jungfru Sigrid Brahe. Hon, som
varit nära att bli Sveriges drottning, prinsessan Annas bästa
väninna, en av de rikaste och förnämsta jungfrur i landet, Erik
Turesson Bjelkes till Salestad trolovade fästmö, drottning
Gunillas hovtärna, huru hade hon kommit ombord på en usel
fiskarbåt, som en ruskig marskväll i storm och snöyra förliser i
skärgården? Det hade nyligen sagts att hon inom kort skulle
stå brud på Bråborg — och så hade han nyss ryckt henne undan
döden i vågorna på en plats, där hon icke hade något förnuftigt
skäl att befinna sig. Vad skulle detta betyda?
Över denna mystiska sak grubblade Gösta, då han bar henne
upp till Fiskar-Matts’ stuga och överlämnade åt Elsas omsorg
att bädda henne ned i en varm säng. Först följande morgon
fick han någon, om än ofullständig förklaring på dessa gåtor.
När jungfru Sigrid, nu åter sig själv, om än matt och blek
efter gårdagens fasor, följande morgon träffade Gösta, tackade
hon1 honom varmt för vad han gjort för henne.
— Gm än, sade hon, mitt liv har föga värde, åtminstone för
mig själv, så är jag dock innerligt tacksam för att ni räddade
mig ur det kalla, hemska djupet, och så länge jag lever, skall
jag aldrig glömma, vad ni i går gjorde för mig, junker Gösta.
— Det samma skulle jag ha gjort, svarade han, för var och
en, som befunnit sig i. samma nöd, men naturligtvis är det mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
