Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den hemliga skriftens mystiska tecken. Plötsligt slog han
Randen i bordet och utropade:
— Jag måste finna skatten inom en vecka–––––
Med sammanbitna tänder tillade han: Men huru?
I detta ögonblick gick Anna förbi fönstret.
Lambert såg henne, och i detsamma flög en idé genom hans
hjärna. Det förut så dystra och hopplösa uttrycket i hans
ansikte lystes upp av hopp och segervisshet, och i triumferande
ton utropade han:
— Hon skall visa mig vägen och hon skall göra det mot sin
vilja och utan att veta om det.
Innan vi gå att redogöra för utvecklingen av den plan, som
vid systerns åsyn så att säga framsprungit färdig i Lamberts
huvud, måste vi redogöra för några omständigheter, vilka
föranlett densamma.
Under den tid Lambert så ivrigt bedrev nattligt spioneri å
Mem och likt en orolig vålnad drev omkring i gårdens alla. vrår
och skrymslen, hade han en gång gjort en upptäckt, vars
betydelse för hans egen uppgift han ej då fattade, men nu med ens
stod klar för hans själ. Han hade en natt, då han strövade
omkring i huvudbyggnadens korridorer, sett en vålnad, som till
en början hos honom injagade en förlamande förskräckelse, men
vars rätta beskaffenhet han till sist uppdagade just till följe
därav, att han, lamslagen av rädsla, icke förmådde fly undan
det hemska spöket. Det var en i fotsid kappa insvept gestalt,
vilken liksom han irrade omkring i byggnaden, och med vilken
han plötsligt sammanträffade i en av månen upplyst gång. Då
gestalten kommit honom nära, där han stod tryckt mot en
pelare utan att av skräck kunna röra sig, upptäckte han till sin
gränslösa häpnad, att det var hans syster Anna. I början greps
han av den misstanken, att flickan vandrade förbjudna Vägar,
men av hennes stirrande blick, som intet tycktes se, men dock
säkert vägledde henne, samt av hennes stela rörelser insåg han
snart, att hon gick i sömnen. Och senare observationer bekräf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
