Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna synvilla var dock icke så oförklarlig i betraktande av;
dels den klena belysningen, dels Lamberts upprörda sinnesförr
fattning, vilken icke tillät honom att hålla lyktan stadigt.
Sedan han något lugnat sig, företog han en noggrann
granskning av den lokal, där han nu befann sig. Det var en icke
särdeles stor, välvd källare, som helt och hållet saknade varje
ljusöppning och där sålunda natt och dag ett ständigt mörker ruvade.
I en järnlänk i taket hängde dock en väl arbetad, skålformig
lampa av brons, vars veke visade spår av att för icke så länge
sedan ha varit tänd. Lambert tände den ur sin lykta, och nu
blev det honom lättare att överskåda detta hemlighetsfulla
rum, som måste vara Mems skattkammare — riddar Erik Bagges
»Eskils gemak», för att låna ett ur den förste Vasakonungens
historia välkänt namn.
Det som i främsta rummet ådrog sig uppmärksamhet var
naturligtvis de tolv apostlabilderna. Då Anna betecknat deras
storlek såsom en »storväxt tolvårings», hade hon icke överdrivit,
ty bilderna voro i själva verket av mer än halv kroppsstorlek.
Lambert grep tag om den, som stod honom närmast, för att
känna på tyngden, och fann att silvret måste vara tjockt, ty den
var mycket tung, ja, motsvarade ensam en fullgod mansbörda.
Han häpnade. Vilken oerhörd skatt i silver efter tidens höga
silvervärde representerade ej dessa tolv apostlabilder! Lambert
hade under sitt växlingsrika liv allt för ofta saknat mynt för att
icke med vördnad och bävan stå inför en efter hans måttstock
så omätlig skatt. Vad bildernas konstvärde angår, så utgjorde
de ett så typiskt prov på medeltidens munkskulptur, att vår tid
sannolikt icke skulle satt detta värde särdeles högt, men för
Lambert, ett barn av renässansens första brytningstid i norden,
utgjorde de även i detta hänseende en källa till beundran. Trots
sin strängt katolska uppfostran i jesuiterskolan var han i själva
verket en mycket ljum troende, ja, i sina mera lättsinniga
ögonblick kanske snarare ateist än rättrogen katolik, men han hade
dock insupit tillräckligt av katolikernas bilder dyrkan för att in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
