Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därpå sjönk hon på knä vid fönsterbänken, viskande: »Han
skall hålla sitt löfte», lutade huvudet i händerna och grät.
Några minuter senare tog prinsessan Anna åter plats under,
tronhimlen vid bröllopsbordet, och ingen kunde se på hennes
ansikte; att hon gråtit. Ja, många av gästerna hade icke ens
märkt hennes korta frånvaro.
Men med dånande hovslag redo Gustav Brahe och Johan
Sparre bort ifrån Stegeborg.
Ännu dracks, glammades och skämtades länge i bröllopssalen
på Stegeborg, men omsider blev det tyst i borgen. Det ena
ljuset efter det andra slocknade i de långa fönsterraderna och allt
blev stilla och lugnt i nattens ro. Endast vakternas enformiga
tramp störde tystnaden. Onsdagsbröllopet på Stegeborg var
slut, men länge skulle dess efterdyningar räcka. Det gav
anledning till en dödlig fiendskap emellan några av Sveriges
mäktigaste och förnämsta ätter, och denna fiendskap gick så långt, att
den blev en riksdagsfråga. Först vid riksdagen i Söderköping
lyckades det nämligen att åvägabringa en försoning.
För prinsessan Anna blev detta bröllop än mera ödesdigert.
Att det för alltid skilde henne ifrån barndomsvännen Gustav
Brahe, var den för henne kanske smärtsammaste av, dess
verkningar, men det medförde ock många andra ledsamheter, varav
ett dundrande bannebrev från farbrodern hertig Carl icke må
förgätas, samt ett spänt förhållande till några av de förnämsta
familjerna, vilket kanske mera än Sigismunds nederlag år 1598
bidrog till hennes beslut, att för alltid lämna fäderneslandet och
bosätta sig i Polen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
